Var du än går kommer du inom en snar framtid kunna spåras av mikroskopiskt små ID-chips som finns inbakade i alla de produkter som säljs i vanliga affärer. Alla dina telefonsamtal och epost-meddelanden avlyssnas redan av ett globalt övervakningssystem kallat ECHELON. Det här är bara två exempel hämtade ur Derrick Jensens och George Draffans bok på hur ett globalt Panoptikon håller på att utveckla sig, om man får tro författarna. Panoptkin, efter filosofen Hobbes, som med detta begrepp satte namn på ett övervakningssystem som skulle leda till att fångar i ett fängelse behövde få – eller inga – väktare, eftersom de ändå skulle uppleva sig övervakade hela tiden. De skulle därmed hålla sig på mattan utan att någon vakt behövde finnas på plats.

Det är en skrämmande bild de målar upp i sin bok. Men jag kan inte komma ifrån känslan av att de balanserar på en mycket smal linje mellan paranoia och framtidsprofetior. Stämmer deras förutsägelser om framtiden, eller är det att förväxla skuggorna för verklighet? Det är svårt att bedöma i den här boken, eftersom källorna de använder i hög grad är andrahands-källor (media etc), vilka ju inte alltid är särskilt pålitliga. Bara ett påstående får mig att bli tämligen skeptisk; att Stockholms skolor systematiskt skulle använda sig av fingeravtryck för att identifiera sina elever. Rätta mig om jag har fel, men det låter mer som amerikanare som inte riktigt har kollat alla sina källor?

Att vi idag lever med ökad övervakning av individer – och att ny teknik öppnar för än mer övervakning – är dock ett faktum. Frågan är om detta är ett problem? Ett vanligt resonemang är att övervakning bara är problematiskt för de som inte har rent mjöl i påsen, åtminstone i en demokrati. För vanliga, hederliga medborgare som inte ägnar sig otillbörligheter är det tvärtom en trygghet med övervakning. Det här synsättet vänder sig Jensen & Draffan å det starkaste emot. Ökad övervakning är riskabelt och inskränkande för alla, menar de. Men när de sen ska argumentera för varför det är problematiskt blir det bara extremt luddiga och vaga påståenden. Det är synd, eftersom det är ett av de vanligaste argumenten som finns i den här debatten och en seriös behandling hade varit av nöden.

Hela tiden ligger också konspirationsteori-vibbarna och lurar. Vem är egentligen intresserad av ett globalt Panoptikon? Och varför? Återigen blir Jensen & Draffan tämligen vaga. De talar om att eliten vill försvara sina intressen och sina privilegier, i ganska lösa ordalag. Och om att allt för många forskare inte tar sitt moraliska ansvar för den utveckling de medverkar till, utan bara säger sig forska fram en produkt, medan det är upp till makthavarna att fatta de moraliska besluten. Även om man kan hålla med om det hade jag önskat mig en betydligt mer konkret diskussion om varför detta händer och vem som ligger bakom det. Om det nu händer…