Fattigdom har ofta betraktats från ett utifrån-perspektiv. Bistånds-, solidaritets- och/eller välgörenhetsorganisationer har arbetet för att minska/utplåna vad de har uppfattat som fattigdom. Mindre ofta har de fattiga själv fått ha något vidare inflytande över biståndsarbetet, eller ens få komma till tals om vad de anser vara problemet med fattigdomen.

Jag är inte den som brukar tillhöra Världsbankens främsta förespråkare, men en sak ska de ha credit för; under många år har Världsbankens research-avdelning bedrivit ett mycket seriöst forskningsarbete kring just fattigdom. Och i ett mycket ambitiös studieprogram har de intervjuat imponerande 60 000 fattiga från 60 länder om deras livssituation och uppfattning om tillvaron.

Resultaten från intervjuerna har publicerats i tre tjocka volymer under samlingsnamnet "Voices of the poor". Nu ger Atlas förlag ut en svensk version av sammanfattning av Världsbankens megarapporter. Men redan vid titeln – "De fattigas röst" – har något förändrats. Medan den engelska rapporten talar om de fattigas röster (i plural) har detta förenklats till de fattigas röst, som om de fattiga talade med en röst.

Det är en nyansförskjutning som sannolikt är omedveten, men den är nog så viktig. För en av de viktiga lärdomarna av Världsbankens rapport är just att det finns så många olika saker som förklarar fattigdom, och som också blir konsekvenserna av fattigdom. Ett av de allra tydligaste exemplen är väl frågan om genus – kvinnor och män lever helt enkelt inte under samma villkor i något land i världen. Fattigdom är i väldigt hög grad en fråga om kvinnlig fattigdom – en mycket hög andel av världens fattiga är just kvinnor.

Frågan om makt är annars en av de grundläggande temana i rapporten. Makt över sitt eget liv, makt över de resurser som behövs för att kunna skapa välstånd. Det kan handla om saker som tillgång till mark, tillgång till utbildning eller sjukvård. Det kan också handla om en möjlighet att påverka de politiska och ekonomiska strukturer som har en inverkan på ens liv.

Det här är en oerhört viktig rapport att ta del av. Den svenska versionen kan förhoppningsvis tjäna som en ingångsport, för en bred svensk publik, till en viktig global fråga. I boken ges också ett antal svenska skribenter möjligheten att kommentera rapporten ur ett svenskt perspektiv. Jag måste säga att jag finner de kommentarerna mindre intressanta i jämförelse med rapporten själv – förlaget hade kunnat avstå från dem utan att det hade inverkat menligt på bokens värde.