Jag vaknade i morse och fick veta att Umberto Eco var död, och så var den dan förstörd. Det gjorde ont, minst lika ont som Bowie häromveckan. Gissningsvis lite mer för Umberto och hans familj än för mig, men ändå. Du ursäktar galghumorn, hoppas jag, Umberto. Dina böcker var ju alltid så oförskämt roliga, mitt […][...]

























