Liberalismen är som bekant ett brett spektrum av idéströmningar som innefattar allt från libertarianism och klassisk liberalism till socialiberalism. Alla dessa inriktningar bygger på traditionella liberala idéer om individens fri- och rättigheter. Men alltsedan John Rawls framlade sina teorier om rättvisa har socialliberalismen ansett sig vara moraliskt mer utvecklad än den klassiska liberalismen. Med sitt fokus på social rättvisa och politiska rättigheter har de ekonomiska fri- och rättigheterna tonats ned. Den klassiska liberalismen anser å sin sida att kraftigt beskurna individuella ekonomiska rättigheter är ett svek mot liberalismens moraliska principer. Läget har under lång tid varit låst i en situation där man som liberal har att förhålla sig till dessa ganska cementerade uppfattningar. Det John Tomasi gör i sin bok är att presentera ett alternativ som fokuserar på likheterna skolorna emellan istället för vad som skiljer dem åt. Han förenar Rawls teorier om social rättvisa med den klassiska liberalismens utvidgade ekonomiska rättigheter, i boken representerade av Friedrich Hayeks teorier om marknadsliberalism och marknadens spontana ordning.

Tomasi börjar med en genomgång av de båda liberala traditionerna där han belyser de väsentliga ideologiska skillnaderna, men också visar på de gemensamma nämnarna. Här kommer vi in på de olika moraliska aspekterna av fördelningsfilosofi. Han tar upp resonemanget om att omfördelning av resurser i ett samhälle är moraliskt försvarbart endast om det gagnar de mest resurssvaga i samhället. Risken med långtgående statlig intervention och resursfördelning i det ekonomiska systemet är att det skapas oönskade koalitioner mellan intressegrupper och politiker och inskränker individers möjligheter till självbestämmande och deltagande i samhället på lika villkor. Det är inte moraliskt försvarbart.

Hos den liberale tänkaren Adam Smith är omtanken om de svagaste i samhället väl känd och erkänd. Men även hos exempelvis Milton Friedman, och Ayn Rand, personer som inte direkt gjort sig kända för sina empatiska förmågor, är bryderiet om samhällets resurssvaga närvarande. Hos Friedman som en förväntad positiv bieffekt av att marknadsliberalismen ökar det totala välståndet i ett samhälle, och detta spiller över på alla medborgare. Hos Rand uttryckt på ett liknande sätt.

Det är mot bakgrund av det här som Tomasi har skapat sin teoretiska plattform marknadsdemokrati. Han liknar det vid att socialliberaler och klassiska liberaler/libertianer bor i varsitt läger på var sin sida av ett berg. Om de vill kan de gå upp för berget och mötas. Från toppen av berget får man bättre utsikt och en längre horisont.

Det centrala i marknadsdemokratin är social rättvisa kombinerat med ekonomisk frihet. Rawls och Hayek i samförstånd. För att visa för den skeptiske att detta är möjligt argumenterar Tomasi för sin teori på tre olika plan. Dels det politiskt filosofiska som avhandlar de moraliska aspekterna, dels det politiskt teoretiska som handlar om argumentationen för att komma fram till vilket politiskt system som bäst tillvaratar nämnda moral och slutligen det socialpolitiska, där det skall bestämmas vilka lagar, regler och offentliga initiativ som behövs och skall eftersträvas för att realisera den politiska filosofin.

I argumentationen jämför han med socialdemokratiska modeller och kommer fram till att marknadsdemokratin är lika, om inte bättre, rustad för att förbättra levnadsvillkoren för de sämst ställda i samhället. Marknadsdemokratiska samhällen har högre potential att öka välståndet totalt eftersom där finns ett ramverk som tillåter marknaden att utvecklas på ett organiskt sätt.

Att den här boken finns känns lite symptomatiskt på läget i USA. För även om teorin är universell så är den skapad med USA som utgångspunkt. I Sverige sticker man ut om man inte är socialliberal, och nyliberal är en etikett som många vänsterdebattörer klistrar på lite allt möjligt som inte är direkt socialistiskt. Det är ett effektivt sätt att ta död på en politisk debatt som skulle kunna vara så mycket mer nyanserad och intressant. I USA däremot brottas man med andra problem. Där pågår ett ställningskrig mellan å ena sidan Tea Party-rörelsen, som är väldigt extrem åt det libertarianska hållet och å andra sidan rörelser som i den sociala rättvisans namn motsätter sig marknadssamhället och kapitalismen. Och även om jag oroar mig för hur ett samhälle styrt av Tea Party-ideologer skulle se ut, så är det samtidigt oroande att tänka sig vad för andra fri- och rättigheter som kan försvinna vid avskaffandet av den fria marknaden.

Jag tilltalas av Tomasis teori just därför att han vänder ”antingen eller” till ”både och”. Han är också väldigt ödmjuk i sin framtoning och gör inte anspråk på att sitta med facit. Genom att visa på att det finns en öppning och en väg till förening istället för konflikt skapas nya möjligheter. Tomasi har skickat upp en testballong, tiden får avgöra om det blir flip eller flopp.