Jag älskade Manne Fagerlinds debutroman, Berg har inga rötter. Först för omslaget, senare för storyn, till slut för språket. Jag är otroligt glad över att Mina drömmars land går i precis samma anda. Historien är helt annorlunda, givetvis, men språket och känslan för gestaltning är kvar. Och omslaget är om möjligt ännu snyggare. Vi får […][...]

I höstas gick vi på redaktionen ut med en annons där vi sökte nya skribenter till dagensbok.com. Föga anade vi då att vi skulle få ett sådant stort gensvar – och från så många bra och engagerade litteraturmänniskor. Det blev en lång, tidskrävande och inte minst rolig process. Att driva en ideell litteratursajt med skribenter […][...]