Den här boken har varit lite av en följeslagare de senaste veckorna. Jag har flyttat runt den mellan soffan och sängen och stoppat ner den i väskan. Det är en långsam bok, omöjlig att läsa rakt upp och ner, då den kräver både tanke och eftertanke.

Boken handlar om de främsta företrädarna för den skotska upplysningen: Adam Smith, David Hume och Francis Hutcheson. Primärt om Adam Smith. Här möter vi inte liberalismens fader, grundaren av modern nationalekonomi och författaren till An inquiry into the nature and causes of the wealth of nations. Istället får vi möta moralfilosofen Smith och stifta närmare bekantskap med hans verk The theory of moral sentiments. Smiths första publicerade verk som han ständigt reviderade och omarbetade från första utgåvan 1759 fram till sin död 1790. Totalt sex upplagor. Skeptikern och vännen Hume var med sin kritiska blick en bidragande orsak till Smiths ständiga revision av sin moralfilosofi

Stefan Björklund har i sin disposition av boken utgått ifrån de dygder som Smith räknar upp. Prudence, justice, benevolence, self-command och the impartial spectator. Bokens kapitel ger en grundlig genomgång av vart och ett av dessa begrepp och hur de bör tolkas utifrån rådande kontext. Det blir en intressant resa genom 1700-talets samhällen och tidens politiska läge. Det blir också väldigt intressant semantiskt, med ordens innebörd. Förståelsen av Smith hänger på att dessa begrepp översätts varligt, med sin ursprungliga betydelse intakt. Det ägnas mycket utrymme i boken kring det språkliga.

I språket ges det också utrymme för tolkning, åt det ena eller andra hållet. Det är nog så viktigt att komma ihåg eftersom många plockar sina egna russin ur Smithkakan för att använda som argument i olika typer av resonemang. Björklund menar att vi måste se hela människan Smith för att kunna förstå honom. Vi kan inte läsa Wealth of nations utan att läsa Moral sentiments.

Björklund pratar om ”Smithproblemet”. De grundläggande värderingarna i Wealth of nations och Moral sentiments ansågs tidigt vara så väsensskilda att läsaren tvingats välja vilken av böckerna det är som gäller. Ända tills långt in på 1900-talet har många valt att bortse ifrån det moraliska budskapet till förmån för det rationalistiska för att slippa undan den upplevda konflikten. Men med tanke på hur engagerad Smith var i frågor om hur man åstadkommer ett bättre samhälle och hans omfattande arbete med Moral sentiments, känns det ganska befängt att betrakta hans samhällsfilosofi som ovidkommande. En noggrannare läsning av Smith kan däremot upplösa konfliktproblematiken.

Vi får ta del av resonemang kring Smiths förhållande till politisk filosofi och Humes förhållande till äganderätt och när vi har kommit till begreppet the impartial spectator får vi en förklaring till bokens titel. Det är med teorin om den opartiske betraktaren som Smith skapar en möjlighet att få ihop resonemanget om gränsdragningen mellan legitimt egenintresse och ansvar för andra människor. ”Smith vägrade att acceptera ytterligheterna ohejdad individualism och frihetsfientlig pliktmoral. Han såg att individualismen måste tyglas av anständigheten”. Björklund landar i att Smith företräder en radikal socialliberalism.

Det är många tankegångar som kräver full uppmärksamhet i den här boken. Därför tog den tid på sig att bli läst. Och därför har jag läst ungefär hela boken igen. Fast i oordning. Det är inte bara de tre skotska filosoferna vi läser om, tänkare som Hobbes, Rousseau, Rawles och Marx gör sig också påminda.

Smiths ständiga aktualitet är odiskutabel. Än viktigare då att han blir läst som han förtjänar att läsas, och där gör Björklund en insats genom att tillgängliggöra hela Smiths filosofi, med dess brister och förtjänster, för politiskt intresserade. Björklund lyckas också i sin bok levandegöra mannen Smith, och jag blir lite varm i hjärtat av att han och Hume var så goda vänner.