I Själv och tillsammans – om anknytning och identitet i relationer skriver Tor Wennerberg om närhet och självständighet, och samspelet mellan dessa båda centrala komponenter i våra nära relationer. Han tar utgångspunkt i den psykologiska anknytningsteorin som beskriver spädbarns anknytning till sina anknytningspersoner och såväl utvecklar teorin som bygger vidare på den genom att använda den som en fond mot vilken han förstår vuxna relationer.

Texten bygger på ett resonemang om differentiering. Denna term innebär identitetsutveckling och återfinns, som Wennerberg skriver ”i spänningsfältet mellan två poler i den mänskliga psykologin: vårt dubbla behov av närhet och autonomi”. Det rör sig alltså, enligt författaren, om en parallell rörelse mellan dessa båda faktorer, de utvecklas tillsammans och interagerar med varandra under individens kontakt med omvärlden och sig själv. Själva kontentan är alltså att individen behöver både närhet och distans till sin omvärld och sina nära för att kunna transcendera, bibehålla psykisk hälsa och kunna bibehålla givande, konstruktiva relationer. Vidare undersöker Wennerberg både det trygga och det otrygga anknytningsmönstret närmare genom dialog med tidigare forskning, och diskuterar både dessa mönster hos barn och hur de sedan kan speglas i vuxna individer.

Just dialogen med tidigare forskning är ständigt närvarande, både genom referat och diskussion men kanske framför allt genom långa blockcitat. Detta, tillsammans med det akademiska språkbruket i texten väcker frågan om verkets genretillhörighet. Den ligger formmässigt nära vetenskaplig avhandling eller publikation, men säger sig samtidigt i inledningen rikta sig både till verksamma i människovårdande yrken och till intresserad lekman. Möjligen är texten inte fullt funktionell i relation till den senare av dessa målgrupper, då den inte besitter populärvetenskapens kännetecknande pedagogik. Denna har istället fått ge plats för ett mer filosofiskt resonemang och en mer svårtillgänglig, men också mer djuplodande och komplex text.

Understrykas bör alltså att innehållsmässigt är texten rik och verkligt genomarbetad, vilket skattas högt hos den intresserade. Författaren är kompetent och påläst och genom verket får läsaren en grundlig genomgång av forskningsresultat och teorier rörande anknytning, och levereras dessutom insiktsfulla och träffsäkra resonemang kring ämnet. På så vis upplevs det som en given text att vända sig till om man söker mer nyanserad och djupgående information kring ämnet. Att läsa den som första bok om anknytning kan möjligen fungera mindre bra, om man är en person som lätt tappar tålamodet med mer komplexa texter.