I slutet av den här boken skriver författaren att han först tänkt skriva en bok om varför en del företag låter sina anställda volontera på arbetstid, detta skulle ta ungefär ett halvår. Sedan blev det något helt annat, ett helhetsgrepp om på vilket sätt människor engagerar sig för en bättre värld, och det tog fem år att slutföra boken. Lite av den känslan upplever jag som läsare. Boken bara växer och växer. När jag har kommit till slutet känns det som att jag borde läsa om den, för jag har redan glömt trådarna det från början nystas i.

För här presenteras en ordentlig utredning av engagemangets väsen. Först tycker jag mig stöta på en del lösa och obelagda påståenden, men under bokens gång reds allting ut med råge. Jag tror inte att Per Grankvist missat en enda tråd, i den väv som utgör människans och samhällets demokratiska interaktion.

Undertiteln är Batman, Putnam och jag, där Batman är en symbol för de individuella drivkrafterna; Putnam för samhällsperspektivet – och ”jag” för vad som engagerar oss som individer. Grankvist låter Robert Putnams bok Den ensamme bowlaren (2000), baserad på en essä från 1995, fungera som utgångsläge för flera av resonemangen. Även om Putnams teorier har blivit kritiskt analyserade och funna bristfälliga finns det mycket i Putnams resonemang som likväl är relevant enligt Grankvist.

Grankvist berättar om välfärdsstaternas framväxt under de goda åren, och det offentliga tog över de områden där ideella organisationer tidigare haft sitt existensberättigande. När sedan de ekonomiska förutsättningarna blev sämre och många stater tvingades skära ner på de offentliga utgifterna – så fanns och finns – ändå inställningen kvar, att det offentliga skall sörja för oss ifrån vaggan till graven. Detta skapar en komplicerad situation när det gäller ansvarstagande och ideologiska förhållningssätt, och gör det svårt för organisationer att hitta tillbaka till sin forna roll.

Människors sätt att engagera sig har förändrats i och med de nya sätten att kommunicera i sociala medier. Och sättet att mäta engagemang i medlemssiffror har nog spelat ut sin roll. Men det går trögt att komma ifrån synsättet, och fortfarande har medlemskapsantalet stor betydelse, i alla fall i Sverige, för hur en ideell organisation bemöts av det offentliga. Här blir det intressant när Grankvist undersöker hur folk i USA engagerar sig ideellt, där tanken på att individen skall ge tillbaks till samhället är mer utbredd. Människor volontärarbetar ofta utan att vara medlemmar i organisationer – och alla sätt att engagera sig på betraktas lika värdefulla.

Putnam gör kopplingen att sviktande medlemstal för organisationer är ett tecken på att människors engagemang har minskat. Det sociala kapitalet urholkas enligt det resonemanget. I verkligheten finns det dock inget som tyder på att människor slutat engagera sig, engagemanget har bara skiftat karaktär. Fortfarande gäller en gammal ”höftning” att ungefär tre fjärdedelar av befolkningen på något sätt engagerar sig i samhället och där en fjärdedel inte gör det. Den oengagerade fjärdedelen är oftast människor som saknar tillit till samhället i stort. Utmaningen ligger i att på något sätt få dessa människor inkluderade i samhället för att bli inkorporerade i samhällsfamiljen och vara med och dela på det sociala kapital som där växer fram.

Boken tar upp facebook och twitter och hur lätt det är att dra ihop folk till en demonstration eller manifestation. Emellertid stannar det oftast vid denna enda manifestation. För att en facebookgrupp skall kunna utöva varaktigt samhällsinflytande krävs det en gammal hederlig ideologi. En vision och ett tydligt mål. Detta kräver att människor sluter upp på ett helt annat sätt än att bara klicka på ”gillaknappen” eller dyka upp på en demonstration. Därmed inte sagt att det är verkningslöst att vara facebookaktivist, bara att det krävs ytterligare insatser för att på riktigt vara med i den demokratiska processen och förändra världen.

Jag riktigt försjönk i den här boken. Själv är jag en klassisk ”joiner”. Jag går gärna med i organisationer som jag gillar eller tar upp ett frivilligt arbete som jag tycker är viktigt. Jag skapar inget nytt, utan vill vara med och påverka det som redan finns. Därför var det extra intressant för mig att läsa om just frivilligarbete och ideella organisationers utmaningar idag.

Den här boken växte som sagt. Det ena intressanta resonemanget följer snabbt på det andra och trådarna vävs ihop till en bild av vårt samhälle i ständig utveckling. Möjligtvis är boken alltför omfattande, men det finns egentligen ingenting som skulle kunna skalas bort. Från att till en början vara lite skeptisk, är jag efter läsningen mycket imponerad över det arbete Grankvist lagt ned – och mycket nöjd med att ha fått med mig så många intressanta tanketrådar.

Som extra bonus har boken faktiskt ett soundtrack(!). Det hittas på Spotify. Länk till albumet finns här: www.engagemang.se, bokens egen facebooksida.