I ett framtida USA har kärlek klassats som en livsfarlig sjukdom. För att hålla smittan borta har städerna isolerats och hela befolkningen får vid arton års ålder behandling mot Amor Deliria Nervosa. Behandlingen gör att man inte längre kan känna äkta känslor som kärlek, åtrå, glädje, men inte heller sorg och olycka. För att en […][...]

Ja, jag vet. Ordvitsarna är oändliga. Inte minst så när popkulturnördförlaget BenBella tar sig an Suzanne Collins succéartade dystopiska trilogi Hungerspelen. Här är det framför allt ungdomsboksförfattare som får säga sitt och ja, det stör mig lite att omslaget definierar dem som ”your favorite authors on” – det vet de väl knappast något om. Med […][...]

Amor vincit omnia et nos cedamus amori – Kärleken övervinner allt så låt oss besegras av kärleken – påstås vara sagt av Vergilius. Jag har alltid tyckt att det är ett ganska fånigt uttryck att slänga sig med men så har jag kanske tagit kärleken lite för given ibland, hur farligt det än är. I […][...]

Har du någonsin funderat på hur en version av (tjej)dig skulle beskriva hur en annan version av dig tyckte att killversionen av dig var i sängen? (Om du har det är jag inte säker på att jag faktiskt vill veta det.) Sådant händer nog bara i Whedon-världar. I teveserien Dollhouse, som nu alltså, precis som […][...]

Det är märkligt med trender. Plötsligt dyker det upp minst två böcker samtidigt med samma udda titel, nästintill samma omslag, samma obskyra ämne eller samma teman. Att Suzanne Collins succé med Hungerspelen har fört med sig fler trilogier för unga om dystopiska framtider är kanske inte jätteförvånande, men nog är det väl ändå en smula […][...]

Man borde aldrig börja läsa serier som inte är avslutade redan. Aldrig ge sig in i något utan att ha kommande delar tillgängliga och inom räckhåll. Men det gjorde jag förstås. Och när jag skulle ha övervägt att bara hoppa på människor på stan och vrålat ”Och hur går det sen då?” om jag hade […][...]