Åsa Larssons förra bok Till dess din vrede upphör är en av de språkligt vackraste deckare jag läst. Den tragiskt mördade flickan som inte kan släppa taget och svävar som en osalig ande kommenterandes historien. Nu är författaren tillbaka med den femte boken om kammaråklagare Rebecka Martinsson. Som jag har längtat. Det skjuts en björn […][...]

När Celia Bowen är mycket ung offrar hennes pappa, den berömde magiker Prospero Besvärjaren, eller Hector Bowen som han egentligen heter, henne för en tävling. En tävling som pågått väldigt, väldigt länge och där ingen, utom möjligtvis Prospero och hans forne lärare, den gråklädde mister A. H—, känner till reglerna. Ett spel, vars spelplan är […][...]

Det är något bekant med Grates bilder. Som om jag hade sett dem tidigare. Och det är ingen negativ kritik. Han arbetar i en tradition. Svartvitt, det doftar svensk 80-talsfotografi. Jag tänker inte nämna några namn för det skulle kunna leda fel. Hans bilder är hans alldeles egna. Det här är en slags flanörfotografi som […][...]

Under kort tid har jag läst två barnböcker av två av Sveriges absoluta finförfattare. Lotta Olsson debuterade som 20-åring med en samling sonetter (efter det är man alltid fin). Malte Persson var några år äldre när han gav ut den speedade, postmodernt intellektuella Livet på den här planeten. Lotta Olssons Konstiga djur är en fantastisk […][...]

Titeln säger egentligen allt, med ett undantag. Det här är berättelsen om femtonåriga Ruby, som just har förlorat sin mamma och nu tvingas lämna tryggheten i sin hemstad Boston för att flytta 500 mil bort, till en pappa hon aldrig har träffat. Det är ju så klart vidrigt. Men boken är inte vidrig, den är […][...]

I denna ungdomsbok får vi möta ett tonårsgäng och en lillebror som ska börja på gymnasiet efter sommarens slut. En del verkar ha ändrats när Felix (huvudkaraktären) kommer hem från två veckors semester med sina föräldrar. Felix förväntar sig att hans tjej ska bli överlycklig av att äntligen få se honom igen (vilket alla hade […][...]

”Det finns inga alternativ”, löd en av nyliberalismens grand old lady Margaret Thatchers mest berömda deviser och vad man än frågar våra egna folkvalda om idag tycks svaret bli något mummel om att det är det här som är att ta ansvar för Sverige. Det finns inga alternativ. Ska man plocka ut en devis för […][...]

Om civilisationen som vi känner den skulle gå under – det vore väl klart … dåligt? Eller? David Jonstad är inte precis någon nykomling i miljödebatten och på ett sätt kan man kanske säga att han, precis som Mark Lynas, blivit desillusionerad. I Kollaps. Livet vid civilisationens slut konstaterar Jonstad att vi inte tycks kunna […][...]

Flödet är livet. Det skulle kunna vara ett citat ur Dracula, men är det inte. Istället kommer bilden av kapitalismen som ett blodflöde som aldrig får stoppas upp, som alltid kräver mer, ur kulturgeografen David Harveys bok Kapitalets gåta och kapitalismens kriser. Jag vet knappt om det är han eller jag – eller Marx – […][...]

Vi lever i ett fängelse. Med den minst sagt starka bilden inleder forskaren och aktivisten Susan George sin bok Deras kris, våra lösningar. Retoriken är så kraftfull att jag skruvar på mig. Deras kris. De få riktigt rika och mäktiga, de George kallas Davosklassen, de som verkligen tjänar på sakernas tillstånd. Och så vi, alla […][...]