”Det finns inga alternativ”, löd en av nyliberalismens grand old lady Margaret Thatchers mest berömda deviser och vad man än frågar våra egna folkvalda om idag tycks svaret bli något mummel om att det är det här som är att ta ansvar för Sverige. Det finns inga alternativ. Ska man plocka ut en devis för […][...]

Om civilisationen som vi känner den skulle gå under – det vore väl klart … dåligt? Eller? David Jonstad är inte precis någon nykomling i miljödebatten och på ett sätt kan man kanske säga att han, precis som Mark Lynas, blivit desillusionerad. I Kollaps. Livet vid civilisationens slut konstaterar Jonstad att vi inte tycks kunna […][...]

Flödet är livet. Det skulle kunna vara ett citat ur Dracula, men är det inte. Istället kommer bilden av kapitalismen som ett blodflöde som aldrig får stoppas upp, som alltid kräver mer, ur kulturgeografen David Harveys bok Kapitalets gåta och kapitalismens kriser. Jag vet knappt om det är han eller jag – eller Marx – […][...]

Vi lever i ett fängelse. Med den minst sagt starka bilden inleder forskaren och aktivisten Susan George sin bok Deras kris, våra lösningar. Retoriken är så kraftfull att jag skruvar på mig. Deras kris. De få riktigt rika och mäktiga, de George kallas Davosklassen, de som verkligen tjänar på sakernas tillstånd. Och så vi, alla […][...]

Jag hade liksom utgått ifrån att jag skulle gilla Mark Lynas. Det gör jag inte. Lynas var med och satte klimatfrågorna på dagordningen för en bred allmänhet med böcker som Oväder och Sex grader. Nu tycks han emellertid mer än lovligt desillusionerad. I Guds utvalda art. Hur planeten kan överleva utan oss har han ledsnat […][...]

Egentligen fattar jag inte varför inte fler historiker är politiskt aktiva. Eller, det är väl den akademiska beröringsskräcken, det, rädslan att verka ovetenskaplig, att få sina resultat underkända som ”politiserade”. Hur som helst borde var och en som följt debatten om ”genusvansinnet” veta att det blir man inte beskylld av på grund av ovetenskaplighet, utan […][...]