Det är inte lätt att vara Klara i elfte delen i serien om Klara, Klaras val. Och inte ens hennes finaste, busiga ponny Star med de snälla ögonen och den yvigaste pannluggen kan trösta henne.

Först har hennes pappa fortfarande inte tid med henne, han är utbränd och hemma från sjukhuset efter en kollaps, men får inte träffa Klara eftersom hans nya fru Elisabeth håller honom i järngrepp. Dessutom förstår han inte hur mycket Klara oroar sig och saknar honom. Klaras pojkvän Jonte har blivit en helt annan person än den han var när Klara blev kär i honom. Och helt plötsligt vet hon inte om hon är kär i honom på riktigt längre. Till råga på allt har Klaras syster Lisa till slut blivit upp över öronen förälskad i Jontes bror Peter. Så Klara spenderar mer och mer tid tillsammans med Star.

- Jag firar hellre nyår med dig, säger jag. Ingen annan bryr sig ändå om mig.
Star frustar till och dreglar äppelrester i mitt hår. Jag är tvungen att skratta. Alla andra firar nyår med fest och raketer. Men här sitter jag med kladdigt hår, tillsammans med en häst. Fast det är förstås inte vilken häst som helst.
- Du och jag, viskar jag till Star. Tillsammans klarar vi allt, eller hur?

I stallet finns också Mira som är Klaras mammas fullblodsarab. Mira är dräktig och ska få ett föl till våren, om allt går som det ska. Men Mira har förlorat de senaste fölen som hon har varit dräktig med, så chanserna är små. Rädslan för att hitta ett dödfött föl inne i Miras box följer Klara varje gång hon öppnar dörren till stallet.

Ett ljus i mörkret är julklappen som Klara fick av sin pappa i julklapp, släden! Tillsammans med grannen som är gammal travkusk försöker de köra in Star, ett försök som håller på att sluta i katastrof.

Klaras val förlorar mycket av den värme och lust som finns i de tidigare böckerna om Klara i och med att det är ganska tufft att vara Klara i den här boken. Även om Pia Hagmar beskriver och gestaltar Klaras ensamhet och besvikelse bra glimrar det heller aldrig riktigt till. Den olycka som är en hårsmån från att gå riktigt illa följs heller inte riktigt upp. Jag vill veta mer om hur det påverkar hästen och Klaras relation till honom. Istället ligger fokus på pappan, hur det påverkar honom och hans relation med Klara. Kanske är det ett sätt att visa att när det verkligen gäller är banden mellan människor starkare än de mellan människa och häst. Men det är inte det jag vill läsa i den här typen av hästbok.

Serien om Klara är en av de bästa serier som har skrivits i sin genrer, men Klaras val blir tyvärr bara en mellanbok för att få tiden att gå fram till våren. Men den väntan är det värt!