Det är alltid svårt att se samband och tendenser när man fortfarande befinner sig nära. 00-talet tog slut för snart två år sen, det är inte mycket, för när man ska sammanfatta krävs överblick.

Redaktörerna till antologin Trettiotvå poeter tjugohundraelva (32/2011), Jörgen Gassilewski, Anna Hallberg, Kajsa Sundin och Anna Nyberg höll tillsammans med Per Engström ett seminarium om 00-talets poesi på bokmässan i Göteborg, tidigare i höstas. Där diskuterade de förra decenniets poesi med antologin som utgångspunkt.

När redaktörerna definierar poesi av idag, blir det ”att göra saker med ord”, för att få med alla de områden som idag klassas som poesi. ”Poesin har blivit ett område där man på olika sätt kan utforska språk”, säger Anna Hallberg. De byter dessutom gärna ut ”skriva poesi” mot att ”redigera poesi”, för att visa på att poesi är så mycket mer än nyskrivna ord, de kan lika gärna vara kopierade, återanvända eller grafiska symboler. I och med det förändras också myten om den ”svåra poeten”.

En av de tendenser som togs upp under seminariet var att det under 00-talet inte har funnits en poet som ensam har varit den stora generationspoeten, istället har det funnits många olika röster och många olika poeter. Under 00-talet är det många som har debuterat och många alternativ till vad som är poesi har presenterats.

I och med att subjektet fortfarande lever kvar i samtidslyriken menar redaktörerna att romantiken därigenom också lever kvar. Det är först när jaget inte är centralt som poesin kan komma vidare:

När inte diktjaget intar en självklar centralposition frigörs andra typer av poesier, inte sällan mer polyfona, rumsliga, politiska och sociala. Språk från nästintill vilka traditionellt sett icke-lyriska diskurser som helst: teveserier, neurologi, kokböcker, äldrevården (…) har visat sig fullt möjliga som poetiska verkningsmedel.

Kajsa Sundin pratar gärna om lyrik som undersökning eller forskning, hon anser det vara ett komplext sätt att närma sig nya områden på, utan att det blir akademiskt eller journalistiskt. ”Lyrik är ett ypperligt sätt att förmedla kunskap”, säger hon. Poesin behöver heller inte komma till slutsats eller resultat.

De är också noga med att påpeka att det inte finns några garantier i dagens poesiklimat, varje poet måste hitta sin egen väg och bedriva sin egen forskning. Dessutom måste den hela tiden hitta nya vägar, omforma sig och förändras för att överleva. I 32/2011 skriver de:

Med det romantiska reses ett krav, inte bara på originalitet utan likaså autencitet, på ett mer vittgående sätt än i det i praktiken mer hantverkligt baserade klassicistiska. Men det innebär likaledes att det förment originella och autentiska riskerar att utsättas för kritik och ifrågasättas som inautentisk. För konstnären (..) finns förstås ingen värre styggelse än upprepningen, kopieringen och reproduktionen. Här är industrialiseringens serietillverkning, framväxten av massmedia och den begynnande kommersialiseringen en viktig bakgrund.

En av samtidslyrikens viktigaste uppgifter har varit att kopiera, reproducera och härma och samtidigt skapa autencitet. ”Modernismen är brottets århundrade” säger Jörgen Gassilewski och syftar på kravet att hela tiden vara nyskapande, trots att det är ett uttryck som de värjer sig för i boken:

Vi ser idag poesi som aktivt agerar på nästan alla platser i samhället och både söker upp och skapar nya former av poetiska rum. Dock bör man passa sig för att överanvända orden ‘ny’ och ‘nyskapande’.

Därför menar Anna Hallberg också att poesin har blivit social, trots att det har pratats mycket om poesins kris de senaste åren. Hon säger att det är lätt att se så på poesin eftersom den inte säljer. Eftersom den övriga bokbranschen är kommersiell och det finns författare som säljer så enormt mycket. Men poesin hittar andra vägar. Att poesin lever, växer och myllrar är de alla överens om, men den dialogen sker inte längre i dagspressen utan i andra forum, på internet, på scen och i specialiserade tidskrifter. Ska du leta efter samtidspoesi är det alltså där du ska leta.

Det råd redaktörerna till 32/2011 ger inför läsning utav samtidspoesi är att läsa avsökande, kritiskt och bejakande.