Det nya förlaget Under förlag drivs av unga medarbetare som vill uppmärksamma gamla klassiker på nytt. De tre hemlösa är den första boken i en planerad svit sekelskiftesklassiker och gavs ut för första gången 1918. Det kan inte låta finare i mina öron än så, att uppmärksamma Dan Andersson även som en romanförfattare. Dan Andersson är annars mer känd för sin lyrik som har blivit tonsatt många gånger om och spelad av bland andra Sofia Karlsson, Hootenanny Singers och Staffan Hellstrand.

Dan Andersson är förhållandevis lite omskriven i litteraturhistorien. Han hade oturen att hamna mellan giganter som den äldre Gustaf Fröding och de yngre Harry Martinson, Artur Lundkvist, Gustav Sandgren, Erik Asklund och Josef Kjellgren (även kallade De fem unga, arbetarförfattarnas stora genombrott). Desto ovanligare är det också att läsa något om Dan Anderssons prosa.

De tre hemlösa handlar om tre bröder, David (som återkommer i uppföljaren till den här romanen, David Ramms arv), Karl Anton och Johan Adolf. David är andligt sökande och tvivlar på den Gud hans far tillber men blir rädd att Gud ändå ska finnas och straffa honom. Han finner inte sin plats i det kristna hemmet och Sverige och beger sig till sjöss. Slutligen hamnar han i London, sjuk och fattig. Väl hemma igen sitter han vid sin farmors dödsbädd och när hon dör börjar han återigen grubbla på det han grubblat på hela sitt liv, Guds existens och betydelse för hans egna liv. Hans bror Karl Anton har dålig syn, vilken blir allt sämre. Till slut är han helt blind och går runt i byarna för att söka arbete. Dessvärre märker han snart att ingen vill ha en blind arbetare och lämnar sina föräldrar för att söka boende på fattighuset. Johan Adolf är sen födseln ”klen i huvudet” och många driver med honom för hans förståndshandikapp. Obemärkt försvinner Johan Adolf från föräldrahemmet för att driva runt på vägarna som en galning. Bröderna har ett hem hos sina föräldrar men väljer av olika anledningar att göra sig själva hemlösa. Ingen av dem känner sig hemma i föräldrahemmet. Dan Andersson gör hemlösheten synonym med känslan av att inte höra hemma, en känsla som alla bröderna delar. David i sitt andliga sökande och tvivlande, Karl Anton med sin grumliga blick som inte gör honom duglig till mycket och Johan Adolf med sin galenskap och sitt klena huvud som ställer honom utanför all gemenskap.

Språket i romanerna är klart annorlunda jämfört med Dan Anderssons lyriska språk som har visat sig så lämpligt att tonsätta, även om det finns lyriska inslag även i hans romaner. Språket i De tre hemlösa och hans andra romaner är intressant och lätt. Se bara på hans talspråk.

- Va ska riksdagen å all er jevvla humbug vara bra för? svor han ilsket. Är det inte för att alla s-na jevvlar som kan stiga upp å hålla tal ska få komma dit å få höga löner utav hällvitti i eran riksdag?

Dan Andersson kom från en arbetarbakgrund och räknas till en av de första proletärförfattarna. I många av hans verk figurerar sympati med de fattiga arbetarna i Finnskogarna, som i det citerade stycket ovan. Det är däremot inte sociala frågor som tar störst plats i hans verk. Dan Andersson är en hemlöshetens, tvivlets och mörkrets mästare vilket han ger prov på i De tre hemlösa men gör ännu bättre i sin lyrik.

Tyvärr är hans romaner inte så stringenta, han tenderar att bli babblig och håller inte alltid ihop berättelsen vilket stundtals gör mig uttråkad och irriterad. Ändå, för det annorlunda språket och för att upptäcka en annan sida av Dan Andersson bör man läsa hans romaner och De tre hemlösa är en bra början.