Krönika

I regnbågens förlovade land

Jag anländer till ett överhettat Stockholm. Luften står still och solen bränner. Vid Sergels torg glider par bestående av kvinna+kvinna, man+man omkring, manifesterande sin kärlek. Detta kommer alltid att vara det bästa med Pride. Hur det som vi under resten av året betraktar som en minoritet, för en vecka får vara det rådande idealet.

Min kompis Malin Finlöf kommer och möter mig. Hon bloggar för Aftonbladet under Pride. Mest likes har inlägget hennes mamma skrivit fått, om hur det är att föda en flata vid sin barm. Däremot väcker klädesplagget kilt läsarnas känslor… Är du nyfiken kan du läsa hela bloggen här.

malin finlöf
foto: Lina Arvidsson.

Jag har fått i uppdrag att kolla in det litterära utbudet. Redan på Kulturhuset, där vi börjar torsdagskvällen, hittar jag bokbord från Hallongrottan med komma-ut-litteratur. Det är Jeanette Winterson på svenska och engelska, hennes fina Oranges are not the only fruit tillhörde sommarens läsning för mig. Mian Lodalens Tiger sticker också fram igenkännande, medan Vi skulle älska om vi bara kunde av Hanna Wallsten är ny för mig. Den stora tjocka Gay – en världshistoria drar också mina nyfikna fingrar till sig. Komma ut-litteratur är bland det mest upplyftande som finns, men jag har svårt att bestämma mig för något inköp just ikväll.

Hallongrottan kamperar förstås även i Pride Park i Kungsträdgården, där det i år är gratis entré. Vilket resulterar i rekordlånga köer till öltälten om kvällarna, och jag funderar lite surt över om det här verkligen inte kunnat rådas bot på? Men kanske ska man inte klaga, när så mycket är gratis i år. Det enda jag betalar för är stand up-kvällen med Moa Svan och diverse handplockade kvinnliga gaykomiker. Moa Svan befinner sig i hetluften sedan hon bränt en DN på invigningen, rasande över deras recension av filmen Kyss mig, där Krister Henriksson framhölls som en bra skådespelare i ett i övrigt alltför provokativt drama. För att citera Sara Lövestam, som också skriver bra om det på sin blogg: ”(…) tretton år utan en enda flatfilm, och DN:s recensent tycker att de borde ha gjort den hetero?” Nej, nej, nej, och jag blir sjukt sugen på att se filmen. Klubbarna är förstås inte heller gratis, men högst värda priset. Svett, span och nittiotalsdisco. Rytm is a dancer, it’s a source companion, you can feel it everywhere, oh

Nästa dag köper jag Mara Lees Salome, och hamnar samma kväll på förfesten där Mara Lee stiger in. Hur ofta händer det? Jag får boken signerad och ett fint samtal om skrivande.

Nyligen utkommen på Ordfront förlag är Karolina Bångs Cowgirls, en samling erotiska noveller i serieformat som utspelar sig i ett vilda västern utan män. Jag hatar mig lite för att jag inte köper den och tänker bakläxa!

karolina-bang
foto: Emma Blomberg.

Min egen läsning på fredagen i second handbutiken Beyond Retro går bra. Jag kör tre dikter och i mellansnacket hinner jag både med att outa mig som bi, och att dra en parallell mellan Pär Ström och August Strindberg. ”Så fort feminismen tar några steg framåt har vi någon där som gör sitt bästa för att dra oss tillbaka!” Någon stor publik har jag inte, och inte heller så mycket gemensamt med fahionabla Bea Szenfeld, som visar upp ett urval av sina ofattbara kreationer och pratar om inbjudningskort till kungen. Men stämningen i butiken är trevlig och intim.

sagolikt
foto: Staffan Claesson.

Något Sagolikt-tält hittar jag inte, hur mycket jag än letar. Sagolikt bokförlags böcker ligger hos Hallongrottan, det är barnböcker med queerperspektiv; prinsessan som får prinsessan, de två manliga girafferna som adopterar en bebis och så vidare. Men vad hände med sagouppläsningarna då? Varje dag skulle de väl vara? Inte förrän jag kommer hem och lugnar ner mig, inser jag att jag varit för uppe i varv för att kolla programmet ordentligt. I RFSLs ungdomstält var uppläsningarna. Står det ju klart och tydligt. Första Pride kan tydligen vara lite omtumlande…

Lina Arvidsson

Publicerad: 2011-08-10 17:35 / Uppdaterad: 2011-08-10 18:07

Kategori: Krönika

2 kommentarer

Antar att det inte var ditt sista Pride? Hann du se ”Man – en utredning”? En pjäs som dissekerar manlighet på ett brutalt och tempofyllt vis. Rekommenderas.

Anna Liv Lidström Redaktionen 2011-08-10 19:00
 

Nej, det är nog inte mitt sista Pride. Tycker Stockholm behöver lite Pride för att bli en trevlig stad faktiskt! Nej, va synd att jag missade den pjäsen! Lät ju superbra, ska kolla upp. Missade rätt mycket faktiskt, om jag ska vara ärlig. Men hänget var bra:)

Lina Arvidsson Redaktionen 2011-08-10 21:08
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?