Serien om Teddy är Lin Hallbergs andra serie om ridskolan Brobygården. Även böckerna om ridskoleponnyn Sigge och nioåriga Elina som har honom som favorithäst utspelar sig där. Teddy bor dock inte på ridskolan, han är Elsas alldeles egna ponny. Elsa bor i närheten av ridskolan och rider i samma grupp som Elina och Rosanna, men på Teddy. För Teddy är en busig och lite ouppfostrad ponny som helst gör som han vill och då är det bra att rida för instruktör ibland.

I Teddy på rymmen är Teddy ännu busigare än vanligt och därför får Elsa inte rida själv ute i skogen. Plastsytern Mikaela har ponnyn Santo och med henne får Elsa rida, men Mikaela kommer hem sent från skolan och om vintern blir det så fort mörkt. Dessutom ska Elsas mamma och Mikaelas pappa Johan snart få en liten bebis, så mamman orkar inte gå med Elsa när hon rider och Johan har oftast inte tid. Det är tufft att vara bara åtta år och tillsammans med sin storasyster ta hand om alla djuren på gården. Förutom hästarna finns där också två katter, två kaniner och så grisen Nöff nöff.

Därför är det heller ingen som kan följa med Elsa och Teddy till veckans ridlektion. För Elsa är det självklart en katastrof eftersom det är veckans höjdpunkt och det dessutom står hoppning på schemat. Men snälla Ingela på Brobygården löser problemet genom att låta Elsa komma och rida på en av ridskolans ponnyer. Svarta lilla Nanouk är inte alls som Teddy. Först är hon grinig i spiltan, lägger öronen bakåt och ser ut som att hon vill bitas. Sen när det är dags att rida är hon som en dröm, lydig och gör precis som Elsa säger. Det är jätteroligt och Elsa får dåligt samvete, tänk om Teddy känner på sig att hon har så roligt när hon rider en annan häst! När Teddy dessutom rymmer och är med om en otäck olycka är Elsa säker på att han inte vill bo hos henne längre.

Bebisen som kommer tar ännu mer av mammans och Johans tid och till en början bara skriker han och är jobbig. Men så småningom skrattar han också. Lin Hallberg väver fint och ömt in i den övriga berättelsen om hästarna och gården hur det är när familjen förändras. Hur svårt det är att få alla känslor på rätt ställe. Att man kan både älska och tycka väldigt illa om någon. Den nya familjen beskrivs med värme och Elsa tycker att Mikaela börjar kännas som en riktig syster nu. Ändå finns avundsjukan där, Mikaela är ledsen för att alla har en mamma förutom hon och den nya bebisen är den enda som får bo med båda sina föräldrar.

Det är en bok som har nära till känslor, sådär som det är med livet. Och sådär som det är att ha en egen häst. Det stora ansvaret, den stora glädjen, den stora kärleken.