Man behöver nog ha lite hybris för att göra anspråk på att skildra en hel kontinents moderna historia i en och samma bok. Men visst finns det också något av en lockelse i just detta: tänk om man på drygt 400 sidor kan greppa över så stort ämne? Richard Dowden gör här en rad nedslag i kontinentens utveckling, i runda slängar från avkoloniseringen under efterkrigstiden och fram till idag. Vi får här bland annat ingående skildringar från inbördeskrigen i Kongo, Sudan och Somalia, om folkmordet i Rwanda, om det ekonomiska kaoset i Zimbabwe, hiv/aids i Sydafrika och den utbredda korruptionen i Nigeria. Det är självfallet viktiga – för att inte säga oundvikliga – ämnen att ta upp i en bok av det här slaget, och Dowden kombinerar professionell journalistik med en personlig berättarröst.

Samtidigt är det något som fattas mig. De flesta ämnen boken tar upp har redan fått mycket uppmärksamhet i dagstidningar och annan media. Det finns sedan tidigare även många böcker om flera av dessa ämnen – ett antal av dem även på svenska. Dowden skriver väl och medryckande, men analysen av många av dessa ödesfrågor är sällan särskilt unik. Det märks också lite väl tydligt att Dowden själv arbetat som journalist för flera av de stora dagstidningarna i Storbritannien: medialogiken om vad som har nyhetsvärde tillåts dominera lite för mycket. Det är framförallt synd att Dowden inte utnyttjar det faktum att böcker inte nödvändigtvis kräver samma nyhetsvärde som dagstidningar. Han hade kunnat ge mer plats till såna frågor som inte har nyhetsvärde, enligt massmedias logik: det alldagliga livet i Afrika, de små förändringarnas Afrika och inte minst de hoppfulla exemplens Afrika.

Riktigt spännande tycker jag själv därför att det blir först när författaren skriver om just detta Afrika, som sällan annars uppmärksammas. För bortom katastroferna, inbördeskrigen och folkmorden finns det ju ett betydligt fredligare och lugnare Afrika – ett Afrika som inte genererar rubriker och chockerande bilder. Den här delen av den afrikanska kontinenten får man stifta viss bekantskap med i den här boken, som exempelvis när han skriver om religion, kultur och handelsnätverk i Senegal, eller asiatiska investerare i Afrika. Men de reportagen hör skam till sägandes närmast till undantagen i Dowdens skildring. Det finns vidare exempel på länder som inger hopp om en framtida socio-ekonomisk utveckling för Afrika, exempelvis Botswana som länge upplevt en stabil demokrati och hög ekonomisk tillväxt. Med tanke på bokens svenska undertitel – ”Framtidens kontinent” – som andas framtidshopp och tillförsikt, så får man dock söka hårt efter såna exempel i den här boken, och i den mån de nämns är det ganska kortfattat.

Boken ger utan tvivel en god överblick över några av Afrikas ödesfrågor, och kan därför fungera väl som en introduktion till kontinentens moderna historia. Men i huvudsak är det tyvärr en ganska dyster skildring av alla de problem som kontinenten har stått, och fortfarande står, inför. De hoppfulla exemplen från ”framtidens kontinent” drunknar i alla skildringar av misär.