Varje gång jag försöker mig på att introducera veckans läsning slutar det i en orgie av töntiga uttryck som ”krypa upp i soffan med en kopp te och en god bok”, eller ”lägga sig i hängmattan med en spännande däckare” (som om jag någonsin gör just detta). Och alltid pratar jag om vädret. Det är […][...]

Med några få viktiga undantag förekommer inga punkter i Jon Fosses Det är Ales/Sömnlösa. Ändå är texten lätt att följa. Den väl avvägda rytmen och de ständigt återkommande fraserna drar en framåt. Man sträckläser boken. Det är en bedrift av Fosse att få de täta textkvadraterna att sjunga med en sådan lätthet och luftighet. Trots […][...]