En gång i tiden, på det glada 90-talet, brukade jag under veckosluten pilgrimsvandra till den lokala Konsumbutiken för att handla senaste numret av Veckorevyn och Frida. Detta var en mycket stor höjdpunkt i mitt då tonåriga liv och varje nummer lästes under största möjliga tystnad och tillsammans med bästa sortens gomstimulerande tillbehör (popcorn, Daim, salta nappar) nära till hands. Allt var tvunget att vara perfekt under den sedan länge inplanerade läsestunden. Frida och Veckorevyn innehöll nämligen livsnödvändiga avdelningar - sexspalter.

Sedan blev det 2000-tal och de så kallade tjejtidningarna fortsatte att erbjuda inte alltid upplyftande, inte alltid entydig, men väl uttömmande sexinformation för unga tjejer. Men det fanns inte, och hade aldrig funnits, någon motsvarighet för killar.

För några år sen kom så Manne Forsbergs bok Kukbruk, om sex för tonårskillar, som tog upp alla de frågor killar tyckte var pinsamma att ställa och som dessutom diskuterade könsroller. Man kan egentligen säga att Inti Chavez Perez forsätter på samma spår, fast i uppgraderad tappning. Respekt är fördomsfriare, rakare, queerigare – helt enkelt mer 2010. Här finns sextips som riktar sig såväl till homokillen som till killen som gillar tjejer. Här pratas om förtrycket mot fittan, gayporr, analsex, killrollen, om att allt är ok (till och med att inte gilla sex alls) och en hel massa om det där viktiga: respekt.

Men, kan man tänka, borde det inte egentligen, i det normmedvetna, genustänkande 2010-talet vara mer korrekt att göra en sexbok som riktar sig till båda könen? Är det inte vad vi strävar efter, att sudda ut det där behovet att dela upp kön och människor och låta allas våra sexualiteter sammanföras? Att inte göra skillnad på det som är för tjejer och killar.

Jag vet inte exakt hur Inti Chavez Perez tänker i frågan (för säkerligen har han fått den ställd till sig), men en tanke som dyker upp under läsningen av Respekt är att vi kanske inte är där ännu. Världen, och tonåringarna, kanske inte är redo för en bok riktad till båda könen. Och är det något jag har lärt mig under åren så är det att när vi pratar tonåringar (och för den delen, när jag tänker efter, kanske även vuxna) gäller det att vara pragmatisk. Köra på det som faktiskt funkar. Närma sig bit för bit, långsamt skala av alla masker, långsamt infiltrera tankarna, klä det i deras eget språk för att en dag, när de (vi) är mogna - dra på fullt ös.

Tills dess får vi fortsätta att hoppas, samtala och lära av varandra. Och läsa bra sexböcker som Respekt, där faktiskt både killar och tjejer kan få sig till livs ett och annat knep och en del tankeställare. Jag fortsätter ändå att längta efter den dagen då det inte längre behövs en sexbok för killar, då det mest naturliga istället är, för att citera min vän Emelie: ”en sexbok för människor”.