Recension

: Testimony
Testimony Joakim Eneroth
2008
Eget
8/10

Tortyr i Tibet

Utgiven 2008
ISBN 9789163325212
Sidor 48
Medförfattare Malin Rosén

Om författaren

Fotograf född 1969. Enerot bor i Stockholm men arbetar internationellt med utställningar och böcker.

Sök efter boken

Det sägs att människan är det enda djuret som kan använda redskap, bortsett från ett fåtal fågelarter. Denna unika förmåga har för människan inneburit lika mycket olycka som lycka. Vi har utvecklat fantastiska redskap för att bygga upp civilisationer och lika hemska redskap för att rasera desamma. Några av de vidrigaste redskapen är de där den enskilda människan torterar sin medmänniska.

Denna bok berättar historien om den tibetanske buddistmunken Palden Gyatso som tillbringade över 30 år i kinesiska fängelser. När han frigavs flydde han till Indien. Med sig tog han en väska med begagnade tortyrinstrument som han köpt av en före detta kinesisk fängelsevakt i Lhasa.

Tortyrredskapen är återgivna i skala 1:1. Vi skulle lätt kunna ta dem i vår hand och känna hur lite den plastiga elbatongen väger. Den som används för att våldta munkar och nunnor i de tibetanska klostren.

Det är svårt att föreställa sig vilka hemska sår den billiga kniven med någon slags ölöppnarfunktion längst ut i spetsen ger. Föremålen är rentvättade, nästan kliniskt rena, som bevismaterial i en rättegång. Vi tvingas använda vår fantasi för att förstå användningsområdet i de vidriga föremål som Eneroth har fotograferat.
Den allra svåraste tortyren är ändå den som utövas psykiskt, den som lämnar svåra ärr som inte syns utanpå en människa.

De nära porträtten på de torterade munkarna Palden Gyatso, 75 år, Tenzin Donup, 37 år, Kushow Migmer, 38 år, och nunnan Tenzin Choedon, 28 år är drabbande. Deras styrka ligger i en enkelhet och en avsaknad av arrangemang. De stumpar till ben som Migmer har kvar efter att de amputerats under flykten är inte skrämmande eller frånstötande. Istället visar den på människans otroliga förmåga till överlevnad.

Bokens alla bilder har vit bakgrund, ett slags vitt ursinne kanske. I Malin Roséns avslutande intervju förnekar buddistmunken Gyatso att han längre känner något hat mot sina torterare :

- Vad som hänt tillhör det förflutna, det är inte nu. Jag har arbetat med att inte generera mer ilska i nuet, att hata skulle inte hjälpa mig eller någon annan.

Kanske är det den stora triumfen och segern över all världens torterare.

Tommy Arvidson

Publicerad: 2010-05-17 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-29 13:47

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3731

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?