Överlevnadshandbok för pessimister är undertiteln på den här boken. Budskapet är ganska enkelt: det finns alla möjliga argument att inte se särskilt optimistiskt vare sig på mänsklighetens gemensamma framtid, eller på sin egen individuella tillvaro. En genuint pessimistisk livsåskådning kan vara i högsta grad sunt ”” och till och med ganska roligt (man blir ju aldrig besviken om man alltid förväntar sig det värsta) …

Det här är därför en motbok mot alla klämkäcka självhjälpsböcker som uppmuntrar till optimism. Innehållet i boken är i grunden en relativt lättillgänglig och lättsmält livsfilosofi för att kunna leva i vår värld ”” om allt från klimatförändringar till Prozac och meningen med livet. Så långt är väl boken tämligen godkänd.

Baksidesreklamen utlovar att jag kommer att skratta åt allt elände här i världen tack vare den här dråpliga boken. Tyvärr skrattar jag sällan. Fnissar ibland till ”” men då nästan enbart åt några av de citat som Mathlein kryddar sin bok med. Om det finns något annat i boken som ska vara dråpligt roligt måste jag helt missa det eller inte begripa författarens humor. Eller kanske är det så att jag är allt för genomsyrad av pessimism för att uppskatta det?