Efter elfte september har en ny rättslig ordning etablerats i världen. Som ett led i kriget mot terrorismen har USA byggt särskilda fängelser. De mest kända är Guantánamo och Abu Ghraib, men de är bara delar av ett större nätverk. På dessa platser har amerikanska jurister skapat ett rättsligt tomrum. Fångarna är varken civila eller krigsfångar, därför har de inga rättigheter. De har ingen rätt att veta vad de anklagas för, ingen rätt till försvarare, ingen rätt till rättegång. De har heller inget skydd mot ”särskilda förhörsmetoder”.

Detta är den värld Mattias Gardell tecknar i Tortyrens återkomst. Västvärlden har tillgripit tortyr i stor skala för att uthämta information från terrorister. USA använder samma metoder som man kritiserat när de utförts av ”skurkstater”. Man har legitimerat det i en tankemodell som går ut på att när vi gör det, då är det inte för att förtrycka och sätta skräck i en befolkning. Vi gör det för att rädda oskyldiga.

Gardell har en omfattande ambition med Tortyrens återkomst. Han börjar med att berätta om tortyrens historia i Europa och USA. Kapitlen är inte långa och det blir en informativ men lite grov sketch över tortyrens blomstring under antiken och medeltiden till upplysningen sakta eroderade tortyrens legitimitet i det moderna rättssamhället. Det blir i alla fall en bakgrund på vilken Gardell kan projicera sitt starkaste budskap: tortyren gjorde comeback under nittonhundratalet, det senaste årtiondet har den seglat upp som en självklar förhörsmetod och det är USA som genomför den.

Mycket av det Gardell skriver känns bekant, han avslöjar inga nya fakta. Det är inte heller bokens behållning. Det mest intressanta kapitlet heter ”Liberal tortyrideologi” och handlar om hur vi alla i vår del av världen accepterat torterarnas tankemodell som vår egen. Genom populärkulturen bekräftar vi tortyrens legitimitet. I tv-serien 24 är tortyrscener ett stående inslag. Där är tortyr alltid en effektiv förhörsmetod, den räddar liv. 24 manifesterar det liberala tortyrargumentet om den tickande bomben. Om man genom att tortera en terrorist kan avslöja var det finns en tickande bomb och därigenom rädda oskyldiga, ska man då inte göra det för att det står i Genéve-konventionen att det inte är tillåtet? Jack Bauer torterar, räddar befolkningen i Los Angeles och publiken kan sova trygg i förvissningen om att vi torterar inte för att vi är onda. Vi torterar för att det är det enda sättet att komma åt de fanatiska, onda muslimerna. Ingenting annat biter.

Mattias Gardell är en akademiskt lagd författare. Men i Tortyrens återkomst har han ansträngt sig för att göra framställningen både forskningsmässigt oklanderlig och lättbegriplig för en vanlig läsare. Tortyrens återkomst handlar inte bara om tortyr. Det är en brännande uppgörelse med hela vår världsuppfattning. Vår dubbelmoral, rasism och brutalitet. Därför är den viktig.