Watch you bleed är inte bara en historia om ett bands väg mot framgång och herravälde i rockvärlden, utan också om dess destruktivitet, och framförallt om en enskild persons totala galenskap.

Många är historierna om Bill Bailey eller W Axl Rose, som han är mer känd som, och i Davis bok ges exempel på hans galenskap sida upp och sida ner.

Allt tar sin början i Lafayette, Indiana där den ökände sångaren växer upp i en familj präglad av religion, och där våld är en del av vardagen. Drygt 20 år gammal flyr han vischan och den stad och stat han senare kom att förtala gång på gång. Han anländer till ett sjudande Los Angeles, sluter upp med barndomskompisen Izzy Stradlin och sedan är stenen i rullning.

Davis lägger mycket kraft på åren närmast före och efter debutskivan Appetite for destruction (1987) och det är verkligen en gåta att det här bandet överhuvudtaget lyckades prestera något. Flera högt uppsatta personer på deras skivbolag Geffen Records uttryckte stor oro under bandets första tid, och menade att man skulle se till att spela in precis allt som gick, för det var stor risk att minst en av medlemmarna skulle dö av en överdos innan debuten såg dagens ljus.

Livet i Hollywood är ett rockstjärneliv utanför lagen, väldigt likt det liv Mötley Crüe presentarar i sin biografi The dirt. Dock är Watch you bleed ingen biografi skriven tillsammans med bandet. Den är precis som författarens hyllade och samtidigt bespottade bok om Led Zeppelin, Hammer of the gods, en historia delvis byggd på intervjuer med folket runt bandet kombinerat med Davis egna upplevelser med Led Zeppelin.

Skivbolagsfolk, managers, studiopersonal, journalister med flera bidrar med sina minnen och allt fogas samman med intervjuer från bl.a. Rolling Stone, Interview och Kerrang – tidningar som Axl Rose kom att spy galla över och som säkerligen bidrog en hel del till hans paranoida sida.

Då historien bygger på vad andra berättat får man kanske ta en del av det som förtäljs med en nypa salt, även om jag tror att det mesta ligger väldigt nära sanningen. Den ende som kommenterat boken är gitarristen Gilby Clarke och det med orden "Well, you've got to remember he wasn't there.". Dock har författaren hävdat att mycket av materialet bekräftats av en medlem i bandet. Vem detta är lär dock säkert förbli en hemlighet.

Mycket av bokens text ägnas självfallet åt Axl Rose, en människa som numera verkar vara helt isolerad från omvärlden. Han diagnosticeras som manodepressiv tidigt i karriären och hans egendomliga beteende blir bara mer och mer mystiskt ju större bandet blir. Mot slutet av originalbandets tid låter han ett medium undersöka magnetiska fält på scen, han tittar på tv och låter publiken vänta i timmar eller så dyker han inte upp alls. Från scen ägnar han stor tid att spy galla över media, sin familj och allt annat som är i vägen för käre Axl. Han har ett ego så stort att den enda möjliga vägen för bandet att gå, var att splittras. Samtidigt förstår man att Axl Rose i och med kombinationen av sjukdom, pengar och notoriska ja-sägare omkring sig, inte kunde bli annat än konstig. Det framkommer också att mycket av hans diktatoriska styre av bandet härstammar från hans uppfattning av hur Mick Jagger i The Rolling Stones styr sitt band. Den stora frågan är väl hur bandet hade blivit om Rose inte fått storhetsvansinne?

Davis skriver mycket underhållande och man har svårt att lägga ner boken. Dessutom kan man ibland nästan känna lukten av drogerna, sexet och blodet. Det är smutsigt, ångestfyllt och hejdlöst galet, men också så ofantligt roligt att läsa om. Dock tycker jag bildmaterialet är riktigt dåligt och diverse fel står att finna i texten. Paul Stanley i KISS påstås vara basist och Phil Lynott stavas Linott. Petitesser kan tyckas, men detta tillsammans med en del andra kommentarer gör att det ibland känns som att författaren inte har riktig koll på den mer nutida rockhistorien på samma sätt som han har på 70-talets historia och megaband som Fleetwood Mac och Led Zeppelin. Dessutom tror jag inte att Guns 'n' Roses var en lika stor del av hans liv som exempelvis Led Zeppelin. Det var faktiskt på förslag från sin redaktör som han skrev den här boken.

Som ett litet tips kan jag även rekommendera er att läsa Marc Canters bok Reckless road. Ett utmärkt komplement till Watch you bleed och tillsammans blir de den ultimata rockbiografin.