Krönika

Gotiska damer

Sent omsider har jag nu läst Ladies. Mara Lees romandebut som fått finna sig i att kallas för en uppdatering av chick-lit-genren, trots att det är helt uppenbart att uppdaterar den något så är det flärdlitteraturen. Tänk Barbara Taylor Bradford, tänk Falcon Crest. Tänk kvinnor som är framgångsrika, vackra och glamorösa, som intrigerar och vars livsbanor korsas med ödesdigra följder och i dramatiska händelser.

Nu skulle jag i och för sig inte säga att Ladies är en flärdroman. Inte heller håller jag med hyllande kritiker om att den skulle vara feministiskt intressant eller en giltig skildring av livet i kultursverige idag. Det är den inte, för det är karaktärerna alltför extrema och händelseförloppet för melodramatiskt. Eller som Åsa Beckman skriver i DN: "Personerna är besvärande grunda, de talar med fyrkantiga repliker och deras psykologiska reaktioner verkar ständigt överdrivna och orimliga"

Jag håller helt med. Men det Beckman ser som tecken på misslyckande är för mig det som gör boken bra. Läser man den som gotisk blir allt det överspända, onaturliga och övertolkande helt plötsligt lättförståeligt. Om ambitionen var att skriva en realistisk skildring av unga kvinnor idag så har Mara Lee misslyckats, men jag ser inte att det kan ha varit meningen. Istället är boken överrealistisk, eller snarare: överrealistiska karaktärer har placerats i en konkret verklighet, där deras teatrala framtoning och överjordiska skönhet bryter starkt med miljön. De har en tendens att uppleva helt normala situationer som konstiga och besvärande, och dessutom ser de upprepade gånger tecken i det till synes vardagliga. Det finns en noggrannhet i beskrivningen av småsaker och en besatthet vid tingen och dess betydelse som känns klart besläktad med gotiken, och på samma sätt tar boken upp vanliga gotiska teman, som den roll som våld och det visuella spelar. Fixeringen vid det yttre, sökandet efter tecken, det öververkliga, teatrala – allt sånt är typiskt gotiskt.

Så visst är det överspänt och teatraliskt – men det är ju meningen.

Alice Thorburn

Publicerad: 2008-05-05 09:55 / Uppdaterad: 2008-05-05 09:55

Kategori: Krönika

3 kommentarer

Nu har jag inte läst "ladies" men jag är nyfiken på hur den skulle tolkas som Gotisk? En gotisk hjältinna är väl snarare en ganska så menlös person som är fångad i en skrämmande värld hon inte kan förstå…

Linnea Oregistrerad 2008-06-04 19:14
 

hej läste din recention av maskboken mittimellan. Du skrev att du tyckte att man måste moralisera och lära barnen att det är fel att shoppa i barnlitteratur. Men jag slår vad om att du själv shoppar en hel del precis som alla andra. och har du barn shoppar du säkert loss på HM eller polarn o pyret. För att inte tala om BR eller Kalikå eller vad du vill. Den slags dubbelmoral intresserar mig. Vuxna som vill moralisera när det gäller barnkultur men som inte riktigt verkar förstå att barn gör inte som det står i en bok utan dom gör som du gör. du fikar säkert ibland, bakelser eventuellt. Vi behöver egentligen inte så mycket men vi behöver en jävla massa känns det som. We are all in this masspsykos together dear. den här boken gör att vi kanske kan få syn på oss själva- ett igenkännande. Det är något..Boken har en handling. Jag lovar dig det.
Ha en fin sommar
Hälsn.
pernilla

pernilla stalfelt Oregistrerad 2008-06-09 22:41
 

Linnea: Ladies är inte en roman som skulle klassas som gotik av en rättlärig litteraturvetare, och kanske inte av mig heller egentligen. Den saknar flera gotiska särtecken, kanske framför allt hela den melankoliska stämningen av undergång och förfall som präglar det typiskt gotiska. Däremot finns det i romanen flera gotiska drag, som den betydelse olika tecken i tillvaron får, och den överspända, noggranna stilen. Framför allt ville jag peka på ett annat sätt att läsa boken än vad som hittills gjorts, och ett sätt som enligt mig gör den mer rättvisa. Om man kallar det gotiskt eller inte är inte det viktigaste i den tanken, men termen blev en nyckel för mig.

Pernilla: Jag tyckte det var svårt att recensera Maskboken mittemellan och hade verkligen blandade känslor inför den, vilket jag hoppas syns i recensionen. Som jag skrev tycker jag att frågan om huruvida barnböcker alltid måste ha ett moraliskt och politiskt korrekt budskap är jättesvår, instinkten säger nej men ofta upptäcker jag att jag i praktiken vill ha det. I Maskboken mittemellan är glidningen i texten mellan att maskarna först "vill ha" något och sedan "behöver" just det de vill ha mycket intressant: det är ett jättebra sätt att visa på hur individens önskan sanktioneras av samhällets system genom att omvandlas till behov. Det gör boken mycket mer intressant än flertalet andra böcker för barn som behandlar shopping, och det jag funderade över var om något av det budskapet förmedlas till barn som läser boken. Det tror jag dessvärre inte att det gör, och kanske gör det ingenting, men jag tyckte att det var lite synd.

Alice Thorburn Redaktionen 2008-06-13 11:10
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?