Idag, den 1 oktober, infaller Kinas nationaldag, till minne av när den kommunistiska Folkrepubliken utropades 1949. Ingen kan väl ha missat att det är ett land på stark frammarsch som jubilerar – kanske framförallt ekonomiskt, men även exempelvis tekniskt och inom internationell politik. Det är också ett land fullt av tvetydigheter. Ett land som på ytan kallar sig kommunistiskt, men som ändå censurerar tillgången till att läsa Marx’ texter på utländska webbsidor. En kommandoekonomi som hyllas av allt från liberaler till socialdemokrater. Ett land vars befolkning är full av framtidshopp – till skillnad från i Sverige, konstaterar författaren Ola Wong, som själv växt upp i Borås men som sedan ett par år är bosatt i Shanghai.

I den här boken skriver Wong ett antal reportage om Kinas utveckling under de senaste åren. Boken går in på de mest skilda teman – miljö- och kulturarv, arbetsförhållanden i världens verkstad, den nya shoppingkulturen, OS-satsningen 2008, Rolling Stones på besök, den statliga politiken, med mera … Reportagen täcker alltså ett stort fält, men ändå finns det en tydlig och genomtänkt tråd som håller boken samman – landets snabba modernisering, och dess konsekvenser.

Som bäst blir boken när Wong möter människor i vardagen – arbeterskorna, entreprenörerna, miljöaktivisternaÂ… Författaren lyckas här levandegöra stora och omfattande utvecklingsprocesser, framförallt med hjälp av dessa intervjuer men också genom egna iakttagelser och beskrivningar. Reportagen är också mycket välskrivna, och inte sällan riktigt roliga att läsa – Wong lyckas med en väl avvägd balans mellan det seriösa innehållet och en mer lättläst reportagestil. Riktigt underhållande läsning blir det när Wong skriver om ett antal mer eller mindre aningslösa svenskar som försöker gräva guld i eller i samarbete med entreprenörer från Vilda Östern.

Många viktiga frågor tas upp, men en av de kanske mest centrala – hur det kommer sig att Kina har lyckats uppnå en så stark och långvarig ekonomisk tillväxt – får ändå relativt lite utrymme i boken. Varför lyckas just Kina, till skillnad från exempelvis Indonesien, Ryssland, Indien, Brasilien eller Nigeria? Författaren diskuterar frågan framförallt i ett av reportagen i slutet av boken, och pekar då bland annat på den höga utbildningsnivån även bland fattigare människor i Kina, och – kommandoekonomin. Den mer vanliga förklaringen om de marknadsekonomiska reformerna verkar Wong inte tro särskilt mycket på. Men det här kapitlet hade nog mått bra om frågan hade diskuterats lite mer än vad som nu är fallet.

En berättelse om det moderna Kina skulle kunna lägga sin tonvikt på utvecklingsundret: just denna enorma tillväxt, den inhemska teknikutvecklingen, att många miljoner människor lyfts ur fattigdom, den förhållandevis framgångsrika satsningen på utbildning, med mera. Men kanske är det Wongs svenska uppväxt som går igen i boken, för faktum är att författaren själv väljer att fokusera mest på utvecklingens baksida: förstörelse av miljö- och kulturarv, dåliga arbetsförhållanden vid kinesiska fabriker, censur och korruption, förtryck av etniska minoriteter och så vidare.

Det ekonomiska undret Kina får alltså träda tillbaka för en mer kritisk – eller nyanserad, om man så vill – skildring av landet, där även Kinas inhemska kritiker får komma till tals. Sett utifrån det perspektivet har Ola Wong presterat en oerhört intressant och välskriven bok, och ett ytterst välkommet bidrag till den svenska debatten. Ska du bara läsa en bok om Kina kan därför denna bok vara väl värd att välja.