Privatisera, konkurrensutsätt, avreglera, minska det statliga krånglet, öka frihandeln internationellt. Låt marknaden sköta sig själv utan statliga ingripanden, så kommer tillväxten som ett brev på posten. Marknaden kommer då, som om den sköttes av en ”osynlig hand” (som Adam Smith en gång påstod), att styra alla resurser dit där de gör mest nytta.

Det är så det ofta har låtit (om än inte alltid fullt så explicit) under senare decennier. Tankegångarna är dock betydligt äldre än så, och har sina rötter hos klassiska nationalekonomer. För många ekonomer och politiker har det därför varit en sanning att anta att ”marknaden” utvecklar sig bäst just ut statlig inblandning. Berättelsen om hur den industriella revolutionen kom till i Västeuropa bygger också i hög grad på samma syn, det vill säga att utvecklingen berodde på att staten i ett par länder (fr.a. Storbritannien) lämnade allt friare händer åt marknadens aktörer att sköta sig själv.

Det här synsättet utmanar nu Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet, i sin senaste bok. I verkligheten, menar han, visar det sig att stater historiskt har haft en viktig roll att spela för ekonomisk utveckling genom att på olika sätt intervenera på marknaden.

Staten har för det första satt upp spelreglerna för hur marknadens aktörer kan agera gentemot varandra (och sett till att de reglerna också efterlevs). Det här är ett perspektiv som många ekonomer och ekonom-historiker numera håller med om. Men Magnusson stannar inte där, utan menar att staten också har varit en viktig aktör på många andra sätt – exempelvis som investerare, långivare, konsument med mera. För att belägga sin tes använder sig Magnusson av exempel från ett par länder – några av de viktiga länderna i Västeuropa (Storbritannien, Frankrike, Belgien, Tyskland) och USA. Han har också med ett avslutande kapitel om utvecklingen i Sverige.

Det man kan invända mot resonemanget är att även om staten har agerat på olika vis är det av Magnussons beskrivning inte möjligt att avgöra hur viktig statens roll har varit. Hur stor roll spelade de statliga investeringarna, eller den statliga konsumtionen, jämfört med andra investeringar eller annan konsumtion? Hade någon annan aktör kunnat inta statens plats? Och så vidare. Man kan också kritisera de något snävt valda exemplen. Hade inte beskrivningen kunnat berikas med fler exempel från resten av världen? Ett exempel skulle kunna vara att diskutera hur staten också kan motverka ekonomisk utveckling, vilket skedde genom imperialiststaternas inblandning i många av de koloniserade länderna?

Boken är dock välskriven och lättläst även för den som inte är ekonom. Det gör att den kan bli ett tankeväckande bidrag till en viktig såväl historisk som samtida politisk debatt.