När Svenska akademiens ständige sekreterare kliver ut genom dörren i Börshuset i Stockholm en torsdag i oktober varje år håller litteraturvärlden andan. Världens mest prestigefyllda litteraturpris delas ut av den svenska kungen på Nobeldagen den 10 december.

Det går, i enlighet med Alfred Nobels testamente, till ”den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk riktning”. Exakt hur det ska tolkas har det genom åren rått lite delade meningar om. Det här är i alla fall alla de som fått det hittills.

Alla våra recensioner av Nobelpristagare hittar du dessutom här.

2023 – Jon Fosse, Norge
”för hans nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara”

2022 – Annie Ernaux, Frankrike
”för det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar”

2021 – Abdulrazak Gurnah, Tanzania
”för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter”

2020 – Louise Glück, USA
”för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell”

2019 – Peter Handke, Österrike
”för ett inflytelserikt författarskap som med stor språkkonst har utforskat periferin och människans konkreta erfarenhet”

2018 – Olga Tokarczuk, Polen
”för en berättarkonst som med encyklopedisk lust gestaltar gränsöverskridandet som livsform”

2017 – Kazuo Ishiguro, Storbritannien
”som i romaner med stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen”

2016 – Bob Dylan, USA
”som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”

2015 – Svetlana Aleksijevitj, Vitryssland
”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”

2014 – Patrick Modiano, Frankrike
”för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld”

2013 – Alice Munro, Kanada
”den samtida novellkonstens mästare”

2012 – Mo Yan, Kina
”som med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid”

2011 – Tomas Tranströmer, Sverige
”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”

2010 – Mario Vargas Llosa, Peru
”för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag”

2009 – Herta Müller, Tyskland
”som med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap”

2008 – Jean-Marie Gustave Le Clézio, Frankrike
”uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen”

2007 – Doris Lessing, Storbritannien
”den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning”

2006 – Orhan Pamuk, Turkiet
”som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning”

2005 -Harold Pinter, Storbritannien
”som i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum”

2004 – Elfriede Jelinek, Österrike
”för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt”

2003 – J M Coetzee, Sydafrika
”som i talrika förklädnader framställer utanförskapets överrumplande delaktighet”

2002 – Imre Kertész, Ungern
”för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke”

2001 – V S Naipaul, Storbritannien
”för att ha förenat lyhört berättande och omutlig iakttagelse i verk som dömer oss att se den bortträngda historiens närvaro”

2000 – Gao Xingjian, Frankrike (född i Kina)
”för ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnat nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik”.

1999 – Günter Grass, Tyskland
”För att i muntert svarta fabler ha tecknat historiens glömda ansikte”

1998 – José Saramago, Portugal
”som med liknelser burna av fantasi, medkänsla och ironi ständigt på nytt gör en undflyende verklighet gripbar”

1997 – Dario Fo, Italien
”som i medeltida gycklares efterföljd gisslar makten och upprättar de utsattas värdighet”

1996 – Wislawa Szymborska, Polen
”för en poesi som med ironisk precision låter det historiska och biologiska sammanhanget träda fram i fragment av mänsklig verklighet”

1995 – Seamus Heaney, Irland
”för ett författarskap av lyrisk skönhet och etiskt djup, som lyfter fram vardagens mirakler och det levande förflutna”

1994 – Kenzaburo Oe, Japan
”som med poetisk kraft skapar en imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans belägenhet i nutiden”

1993 – Toni Morrison, USA
”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”

1992 – Derek Walcott, St. Lucia
”för en diktning med stor lyskraft, buren av en historisk vision som vuxit fram ur ett mångkulturellt engagemang”

1991 – Nadine Gordimer, Sydafrika
”som genom storartad episk diktning har – med Alfred Nobels ord – gjort mänskligheten den största nytta”

1990 – Octavio Paz, Mexiko
”för en lidelsefull diktning med vida horisonter, präglad av sinnlig intelligens och humanistisk integritet”

1989 – Camilo José Cela, Spanien
”för en rik och intensiv prosakonst, som med återhållen medkänsla gestaltar en utmanande vision av människans utsatthet”

1988 – Naguib Mahfouz, Egypten
”som genom valörrika verk – ömsom skarpsynt verklighetsnära, ömsom suggestivt mångtydiga – har format en arabisk romankonst med allmänmänsklig giltighet”

1987 – Joseph Brodsky, USA (född i Sovjetunionen)
”för ett vittfamnande författarskap, präglat av tankeskärpa och poetisk intensitet”

1986 – Wole Soyinka, Nigeria
”som i ett brett kulturellt perspektiv och med poetiska övertoner gestaltar tillvarons drama”

1985 – Claude Simon, Frankrike
”som i sina romaner förenar poetens och målarens skapande med ett fördjupat tidsmedvetande i skildringen av mänskliga villkor”

1984 – Jaroslav Seifert, Tjeckoslovakien
”för hans poesi som med frisk sinnlighet och rik uppfinningsförmåga ger en befriande bild av mänsklig okuvlighet och mångfald”

1983 – William Golding, Storbritannien
”för hans romaner som med den realistiska berättarkonstens åskådlighet och med mytens mångtydiga allmängiltighet belyser mänskliga villkor i dagens värld”

1982 – Gabriel García Márquez, Colombia
”för hans romaner och noveller, där det fantastiska och det realistiska förenas i en rikt sammansatt diktvärld, som speglar en kontinents liv och konflikter”

1981 – Elias Canetti, Storbritannien (född i Bulgarien)
”för ett författarskap präglat av vid utblick, idérikedom och konstnärlig kraft”

1980 – Czeslaw Milosz, USA och Polen
”som med kompromisslös klarsyn tolkar människans utsatthet i en värld av starka konflikter”

1979 – Odysseus Elytis, Grekland
”för hans poesi som mot bakgrund av grekisk tradition med sinnlig styrka och intellektuell klarsyn levandegör en modern människas kamp för frihet och skapande”

1978 – Isaac Bashevis Singer, USA (född i Polen)
”för hans intensiva berättarkonst, som med rötter i en polsk-judisk berättartradition levandegör universella mänskliga villkor”

1977 – Vicente Aleixandre, Spanien
”för en nyskapande diktning som belyser människans villkor i kosmos och i dagens samhälle samtidigt som den företräder mellankrigstidens stora förnyelse av den spanska poesins traditioner”

1976 – Saul Bellow, USA
”för den mänskliga förståelse och subtila kulturanalys, som förenas i hans verk”

1975 – Eugenio Montale, Italien
”för hans särpräglade diktning som med stor konstnärlig känslighet tolkat humana värden i tecknet av en illusionsfri livssyn”

1974 – Eyvind Johnson, Sverige
”för en i länder och tider vittskådande berättarkonst i frihetens tjänst”
- Harry Martinson, Sverige
”för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos”

1973 – Patrick White, Australien
”för en episk och psykologisk berättarkonst som infört en ny världsdel i litteraturen”

1972 – Heinrich Böll, Tyskland
”för en diktning som genom sin förening av tidshistorisk vidsyn och ömsint gestaltningsförmåga verkat förnyande inom tysk litteratur”

1971 – Pablo Neruda, Chile
”för en poesi, som med verkan av en naturkraft levandegör en världsdels öden och drömmar”

1970 – Alexander Solsjenitsyn, Sovjetunionen
”för den etiska kraft varmed han fullföljt den ryska litteraturens omistliga traditioner”

1969 – Samuel Beckett, Irland
”för en diktning som i nya former för roman och drama ur nutidsmänniskans blottställdhet hämtar sin konstnärliga resning”

1968 – Yasunari Kawabata, Japan
”för hans berättarkonst, som med fin känsla uttrycker japanskt väsen i dess egenart”

1967 – Miguel Angel Asturias, Guatemala
”för hans färgstarka diktning med rötter i folklig egenart och indianska traditioner”

1966 – Samuel Agnon, Israel
”för hans djupt karaktärsfulla berättarkonst med motiv från det judiska folkets liv”
- Nelly Sachs, Sverige
”för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde”

1965 – Michail Sjolochov, Sovjetunionen
”för den konstnärliga kraft och ärlighet, varmed han i sitt Donska epos har gestaltat ett historiskt skede i ryska folkets liv”

1964 – Jean-Paul Sartre, Frankrike
”för hans idérika författarskap, som genom sin frihetsanda och sanningssträvan har utövat ett vidsträckt inflytande i vår samtid”

1963 – Giorgos Seferis, Grekland
”för hans framstående lyriska diktning, inspirerad av djup känsla för den hellenska kulturvärlden”

1962 – John Steinbeck, USA
”för hans på en gång realistiska och fantasifulla berättarkonst, utmärkt av medkännande humor och social skarpsyn”

1961 – Ivo Andric, Jugoslavien
”för den episka kraft varmed han gestaltat motiv och öden ur sitt lands historia”

1960 – Saint-John Perse, Frankrike
”för den höga flykten och den bildskapande fantasien i hans diktning, som visionärt avspeglar tidsläget”

1959 – Salvatore Quasimodo, Italien
”för hans lyriska diktning, som med klassisk eld uttrycker samtidens tragiska livskänsla”

1958 – Boris Pasternak, Sovjetunionen
”för hans betydande insats såväl inom den samtida lyriken som på den stora ryska berättartraditionens område”

1957 – Albert Camus, Frankrike
”för hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid”

1956 – Juan Ramón Jiménez, Spanien
”för hans lyriska diktning som på spanskt språk bildar ett föredöme av hög andlighet och konstnärlig renhet”

1955 – Halldór Kiljan Laxness, Island
”för hans målande epik, som förnyat den stora isländska berättarkonsten”

1954 – Ernest Hemingway, USA
”för hans kraftfulla och inom nutida berättarkonst stilbildande mästerskap, senast ådagalagt i The Old Man and the Sea”

1953 – Winston Churchill, Storbritannien
”för hans mästerskap i historisk och biografisk framställning samt för den lysande talekonst, med vilken han framträtt som försvarare av höga mänskliga värden”

1952 – François Mauriac, Frankrike
”för den genomträngande själskunskap och konstnärliga intensitet, varmed han i romanens form tolkat det mänskliga livsdramat”

1951 – Pär Lagerkvist, Sverige
”för den konstnärliga kraft och djupa självständighet, varmed han i sin diktning söker svar på människans eviga frågor”

1950 – Bertrand Russell, Storbritannien
”som ett erkännande åt hans mångsidiga och betydelsefulla författarskap, vari han framträtt som en humanitetens och tankefrihetens förkämpe”

1949 – William Faulkner, USA
”för hans kraftfulla och självständigt konstnärliga insats i Amerikas nya romanlitteratur”

1948 – T S Eliot, Storbritannien
”för hans märkliga insats som banbrytare inom nutida poesi”

1947 – André Gide, Frankrike
”för hans vittomfattande och betydelsefulla författarskap, i vilket mänsklighetens frågor och villkor ha framställts med oförskräckt sanningskärlek och psykologisk skarpsyn”

1946 – Hermann Hesse, Schweiz (född i Tyskland)
”för hans inspirerande författarskap, som i sin utveckling mot djärvhet och djup tillika företräder klassiska humanistideal och höga stilvärden”

1945 – Gabriela Mistral, Chile
”för den av mäktig känsla inspirerade lyrik, som gjort hennes diktarnamn till en symbol för hela den latinamerikanska världens ideella strävanden”

1944 – Johannes V Jensen, Danmark
”för den sällsynta kraften och frodigheten i hans diktarfantasi, förenad med vittfamnande intellektualitet och djärv, nyskapande stilkonst”

1943 – (Inget pris utdelades.)

1942 – (Inget pris utdelades.)

1941 – (Inget pris utdelades.)

1940 – (Inget pris utdelades.)

1939 – Frans Eemil Sillanpää, Finland
”för den djupa uppfattning och den utsökta stilkonst, varmed han skildrat sitt hemlands allmogeliv och natur i deras inbördes sammanhang”

1938 – Pearl Buck, USA
”för rika och äkta episka skildringar ur kinesiskt bondeliv och för biografiska mästerverk”

1937 – Roger Martin du Gard, Frankrike
”för den konstnärliga kraft och sanning, varmed han i romanserien Les Thibault har framställt mänskliga motsättningar och väsentliga sidor av samtida liv”

1936 – Eugene O’Neill, USA
”för hans av kraft, ärlighet och stark känsla samt självständig, tragisk uppfattning präglade dramatik”

1935 – (Inget pris utdelades.)

1934 – Luigi Pirandello, Italien
”för hans djärva och sinnrika nyskapelse av dramats och scenens konst”

1933 – Ivan Bunin (statslös; född i Ryssland)
”för det stränga konstnärskap, varmed han företrätt den klassiskt ryska linjen i prosadiktningen”

1932 – John Galsworthy, Storbritannien
”för den förnäma skildringskonst, som i The Forsyte Saga uppnått sitt högsta uttryck”

1931 – Erik Axel Karlfeldt, Sverige
”Erik Axel Karlfeldts diktning”

1930 – Sinclair Lewis, USA
”för hans starka och levande skildringskonst, med typskapande förmåga, med kvickhet och humor”

1929 – Thomas Mann, Tyskland
”förnämligast för hans stora roman Buddenbrooks, vilken under årens lopp vunnit alltmer stadgat erkännande som ett av den samtida litteraturens klassiska verk”

1928 – Sigrid Undset, Norge
”förnämligast för hennes mäktiga skildringar ur Nordens medeltida liv”

1927 – Henri Bergson, Frankrike
”som ett erkännande åt hans rika och livgivande idéer och den glänsande konst varmed de framburits”

1926 – Grazia Deledda, Italien
”för hennes av hög idealitet burna författarskap, som med plastisk åskådlighet skildrat livet på hennes fäderneö och med djup och värme behandlat allmänt mänskliga problem”

1925 – George Bernard Shaw, Storbritannien
”för hans av både idealitet och humanitet uppburna författarskap, vars friska satir ofta med sig förenar en egenartad poetisk skönhet”

1924 – Wladyslaw Reymont, Polen
”för hans stora nationalepos Bönderna”

1923 – William Butler Yeats, Irland
”för hans ständigt besjälade diktning, som i den strängaste konstnärliga form ger uttryck åt ett folks anda”

1922 – Jacinto Benavente, Spanien
”för det lyckliga sätt varpå han fullföljt den spanska dramatikens ärofulla traditioner”

1921 – Anatole France, Frankrike
”såsom ett erkännande av hans lysande författarverksamhet, präglad av ädel stilkonst, av vidhjärtad humanitet, av behag och franskt lynne”

1920 – Knut Hamsun, Norge
”för hans monumentala verk Markens grøde”

1919 – Carl Spitteler, Schweiz
”med särskild tanke på hans mäktiga epos Olympischer Frühling”

1918 – (Inget pris utdelades.)

1917 – Karl Gjellerup, Danmark
”för hans mångsidigt rika och av höga ideal burna diktning”
- Henrik Pontoppidan, Danmark
”för hans fullödiga framställningar av nutida danskt liv”

1916 – Verner von Heidenstam, Sverige
”såsom ett erkännande av hans betydelse som målsmannen för ett nytt skede i vår vitterhet”

1915 – Romain Rolland, Frankrike
”såsom en hyllning åt den upphöjda idealismen i hans författarskap samt åt den medkänsla och den sanning med vilka han tecknat olika människotyper”

1914 – (Inget pris utdelades.)

1913 – Rabindranath Tagore, Indien
”på grund av hans dikters djup och höga syftning samt den skönhet och friskhet, som på ett lysande sätt införlivat hans skaldeskap i dess egen engelska dräkt även med den västerländska vitterheten”

1912 – Gerhart Hauptmann, Tyskland
”förnämligast för hans rika, mångsidiga, framstående verksamhet inom den dramatiska diktningens område”

1911 – Maurice Maeterlinck, Belgien
”på grund av hans mångsidiga litterära verksamhet och särskilt hans dramatiska skapelser, som utmärka sig genom fantasirikedom och genom en poetisk idealitet, vilken, stundom i sagospelets slöjade form, röjer djup inlevelse samt på ett hemlighetsfullt sätt tilltalar läsarens känsla och aning”

1910 – Paul Heyse, Tyskland
”såsom hyllningsgärd åt den fulländade och av ideal uppfattning präglade konstnärlighet han ådagalagt under en lång och betydande verksamhet såsom lyriker, dramaturg, romanförfattare och diktare av världsberömda noveller”

1909 – Selma Lagerlöf, Sverige
”på grund av den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning”

1908 – Rudolf Eucken, Tyskland
”på grund av det sanningssökande allvar, den genomträngande tankekraft och vidsynthet, den värme och styrka i framställningen, varmed han i talrika arbeten hävdat och utvecklat en ideal världsåskådning”

1907 – Rudyard Kipling, Storbritannien
”i betraktande av den iakttagelseförmåga, den ursprungliga inbillningskraft samt den manliga styrka i uppfattning och skildringskonst, som utmärka denna världsberömde författares skapelser”

1906 – Giosuè Carducci, Italien
”i betraktande ej blott av hans rika lärdom och kritiska forskningar, utan främst som en hyllning åt den plastiska energi, den stilens friskhet och den lyriska styrka, som utmärka hans poetiska mästerverk”

1905 – Henryk Sienkiewicz, Polen
”på grund av hans storartade förtjänster som episk författare”

1904 – Frédéric Mistral, Frankrike
”med avseende fäst å det ursprungsfriska, snillrika och sant konstnärliga i hans diktning, som troget avspeglar hans hembygds natur och folkliv, samt å hans betydelsefulla verksamhet som provençalsk filolog”
- José Echegaray, Spanien
”med avseende fäst å hans omfattande och snillrika författarskap, som på självständigt och originellt sätt återupplivat det spanska skådespelets stora traditioner”

1903 – Bjørnstjerne Bjørnson, Norge
”såsom en gärd av erkännande åt hans ädla, storartade och mångsidiga skaldeverksamhet, som alltid varit utmärkt på en gång av ingivelsens friskhet och av en sällsynt själsrenhet”

1902 – Theodor Mommsen, Tyskland
”nutidens störste levande mästare i den historiska framställningens konst, med särskilt fäst avseende å hans monumentala verk Römische Geschichte”

1901 – Sully Prudhomme, Frankrike
”såsom ett erkännande av hans utmärkta, jämväl under senare år ådagalagda förtjänster som författare och särskilt av hans om hög idealitet, konstnärlig fulländning samt sällspord förening av hjärtats och snillets egenskaper vittnande diktning”