Den grekiska antiken är svår att komma undan när man börjar repa den europeiska historiens fernissa. Influenserna är kanske inte alltid övertydliga, ibland rentav dolda, förklädda bakom konventioner som känns mer sentida än vad de egentligen är. Men de finns där under ytan och bara man skrapar lite grann så kommer de fram. I filosofin, litteraturen, dramatiken och naturvetenskapen. Listan skulle kunna göras lång och i princip heltäckande på de ämnen och områden som på ett eller annat sätt har passerat genom den grekiska antiken och som vi fortfarande möter och tampas med.

Sture Linnér, en av Sveriges absolut främsta kännare av perioden, har i tidigare böcker behandlat grekisk historia och kulturhistoria. I de här aktuella essäerna har han emellertid delvis lämnat det traditionella historiska fältet bakom sig för att istället skärskåda de mer abstrakta delarna av det antika kulturarvet. Det är vetenskapen, filosofin och religionen som står i centrum i Grekisk gryning.

Genom ett flertal händelser och karaktärer illustrerar Linnér hur vissa företeelser uppstått, influerats, utvecklats och framförallt hur de lever kvar. Till hjälp använder han ett mångfacetterat stoff från bland annat diktare, filosofer och idrottsmän, från idag och igår.

Linnérs kunskaper i ämnet är otvivelaktigt stora och upplägget är pedagogiskt och tilltalande men stundtals långt ifrån lättsmält, ibland riktigt svårtuggat vilket inte är konstigt med tanke på de filosofiskt/abstrakta utgångspunkterna som många gånger kan vara svåra att ta till sig. Mycket av det antika tankegodset är också långt ifrån fullständigt vilket ytterligare försvårar det hela. Eller som författarens själv säger:

Vägen till en djupare förståelse av dessa tankens pionjärer går genom texter som oftast är ytterst fragmentariska och dessutom i regel mycket svårtolkade. Själv begriper jag, ärligen talat, fortfarande inte mycket av dessa texter… men ändå tillräckligt mycket för att ana deras intellektuella storhet och poetiska höghet…

Och visst anar man den antika grekiska kulturens storhet i sällskap med Linnér som också lyckas med det jag tror att han verkligen vill med den här boken: att påskina att den grekiska antiken är en period, visserligen inte isolerad eller opåverkad, som fortfarande är faktisk och som påverkar oss här och nu.