Första gången jag såg "Rapporter från ställen jag brukar hänga på" var i min lokala ICA-butik på Möllevången i Malmö. Bara några få böcker fanns kvar i pappersstället på glassfrysen alldeles intill kassakön. "Bok om Möllevången", stod det på reklamskylten. Intressant, tänkte jag, en bok om min egen, i media ömsom utskällda som förhärligade, stadsdel. Jag sköt shoppingkorgen framför mig med foten, sträckte mig efter ett exemplar och började bläddra. Det första som slog mig var Mattias Elftorps intelligenta illustrationer och de rappa rubriktexterna – boken fick följa med ner i korgen bland mellanmjölken och brödet.

"Rapporter från ställen jag brukar hänga på" presenteras kaxigt i baksidestexten som "En Coffee-table book som jävelborgarna skulle säga". I personliga debattexter i krönikeform, vissa tidigare publicerade i KvällsPosten under rubriken "Rapport från Röda Möllan", vävs tankar om sakernas tillstånd och läget på Möllevången och i Malmö, Sverige och världen i stort samman med betraktelser över nutidsproblematiska dilemman och dagsaktuella händelser från platser Bergmark brukar hänga på: Möllevångstorget och dess krogar som på senare tid blivit hippa, invandrarbutiker där stavningen på skyltarna inte är priori nummer ett, demonstrationstågen, politiska eller kulturella diskussionsmöten, hemmet med familjen eller skärgårdstorpet på ön i Holmsund. Det lilla i det stora och vice versa. Som en röd tråd genom boken går just vardagen med familjen, där frun och barnen, "kamrat Lundgren", eller barndomens föräldrar stundtals glimmar till likt karaktärerna i en roman.

Men mest av allt är det här är opinionsbildande journalistik som sparkar uppåt, och många är de politiska och kulturella makthavare som får sig en känga: statsministern, kungen, TV4, andra åsiktskrönikörer och mediepersonligheter. Bergmark strävar inte efter det politiskt korrekta och drar sig inte heller för att vara provocerande i sina resonemang. Kan man t.ex. använda ord som "mångkulturell", "religiös" och "problem" i samma mening utan att ge stöd åt främlingsfientliga krafter?

I intressanta tankeexperiment vrids argument för eller emot olika företeelser som pornografi, bastuklubbar, månggifte, elitfeminism, svenssonliv, nationaldagsfirande och så vidare, ut och in – ofta kryddade med ett stort stänk svart humor eller ironisk absurdism. Argumentationen är ofta beundransvärt detaljerad, men ibland tenderar slutsatserna att bygga på alltför lösa grunder eller antaganden, t.ex. i krönikan "Som man sår", illustrerad med en bild föreställande attacken av "kapitalismens tvillingsymbol" WTC, i vilken "de flesta" Möllevångsbors ovilja att hedra offren efter den elfte september med en tyst minut, diskuteras.

Men även om man inte köper alla bevis eller sympatiserar med Bergmarks ideologi, är det här likväl en intelligent och uppfriskande samhällsanalys, inte minst tack vare sitt klara genusperspektiv. Vad man inte får glömma är dock att även "Rapporter från ställen jag brukar hänga på" är ett utsnitt ur en verklighet, ett urval bilder bland många möjliga. Det är saker som blir tydliga när man står i kassakön på ICA.