Brakmiddagen. Den apokalyptiska festmåltiden, som höjer sig några snäpp utöver det ordinä… nej, till och med över det extraordinära. Den nattvard där man sedan länge lämnat matens mest basala funktioner, att ge mättnad – och kanske även njutning? – åt deltagarna, och istället hänger sig åt den ceremoniella rit som underförstått går ut på att äta så mycket som möjligt under så lång tid som möjligt. Visst känner vi igen den och dess varianter från litteraturens dignande smörgåsbord.

Är vi i Sverige bortskämda med kulinariskt vidlyftiga brakmiddagar? Kanske, kanske inte. I och för sig borde den långa mörka vinterkvällen och vår varma ljusa sommarnatt locka till långa sittningar, men i till exempel Medelhavsländerna torde det ätas både mer och längre än i Sverige. Nej, korta och kolhydratrika måltider – frukost, lunch, middag, kvällsmat – har präglat den svenska matkulturen.

Dock: när väl de lutherska banden har lättat sina knutar har man nog ätit så det brakar även i den kalla nord. Därom vittnar litteraturen. Allt från Frans G Bengtssons Röde Orm – och den i dagar pågående julmiddagen hos kung Harald – över herr Markurells mutbjudning till moderna exempel som Ulf Lundells smörgåsbord i Vinter i Paradiset.

Håll till godo och dela gärna med er av egna favorit-brakmiddagar!

”Vad nappar du efter?”

Röde Orms hemkomst efter många och långa år i Västerled råkar sammanfalla med julhelgen och den fest som förbereds i Jellinge där Kung Harald Blåtand huserar. Måltidernas måltid återges i kapitlet ”Hur jul dracks hos Kung Harald Blåtand” med samma raska humor som genomsyrar resten av Frans G Bengtssons vikingaepos. Den här måltiden har blivit vida känd och mycket älskad genom åren, inte minst för att dess kulinariska utläggningar varvas med berättelser, den ena än vidlyftig än den andra, och det hela toppas som bekant med historien om hur Röde Orm vann sitt halsband.

Deltagare: Röde Orm, Toke, Kung Harald med hov, Thorkel Höge, Sven Tveskägg, Styrbjörn m fl.
Lokal: Kung Haralds stora hall, Jellinge.
På bordet: Fyrtioåtta ollonsvin, blodkorv ”en god aln åt envar”, julfläsk, kålsoppa, fårkött, öl.

”God mat, äkta viner! Hugg i!”

Välbekant är den frukost (lunch) som den bufflige krögaren Markurell låter duka upp i Allmänna läroverkets kollegierum. Planen är lika genial som den är plump, här gäller att genom kulinariska fröjder få censorerna på andra tankar och släppa Markurells son genom tentamensdagens smala öga. Som äkta brakmiddag betraktat kan Markurells kreation tyckas en smula tunnsådd, i alla fall som den beskrivs i texten. Visserligen har han både kallskänka och konditor i släptåg, men mot de riktigt backanala höjderna når Hjalmar Bergman aldrig. Därtill är dagen alltför kort. Måltiden lever istället på sin djärvhet.

Deltagare: H H Markurell, censor, prelat, rektor.
Lokal: Wadköpings Högre Allmänna Läroverks kollegierum.
På bordet: Brunstekta kycklingar, fet lax, rädisor, smörgåsar, viner från Bourgogne.

”en stunds tankfull lust på huset”

I Gunnar Ekelöfs diktsamling Non Serviam från 1945 återfinns prosadikten ”Den gamle Superkargören”. En Superkargör var ett slags ekonomisk chef på de skutor som Ostindiska Compagniet lät avsegla mot Kina. När Ekelöf sensommaren 1942, efter hårt drickande och därpå följande sammanbrott och under påtvingad fasta, drömmer ihop en stormiddag, förlade han den till 1700-talet och i fantasin hos en Superkargör. Han tillfogar dikten en undertitel: Diner sammandrömd under min svåra sjukdom Göteborgsgrundet d. 14 september 1742 varunder jag inte feck behålla.

Deltagare: En gammal Superkargör, du och jag.
Lokal: Skiftande rum, bibliotek, vita salar, en grön salong, ”huset”.
På bordet: Harr, mandelpotatis, risbröd, begravda ägg, kanderade maskar, syltade alger, torkade fågelbröst. Orre, sallad, getost, gräddfilbunke överströdd med smultron.

”Hemlandskompositionen”

När Bengt Pavlo Gustavsson återvänder till Sverige efter några år utomlands möter han den excentriske författaren Julius Tonker i en villa utanför Åre. Tonker insisterar på att Pavlo ska stanna, och han trugar med ett gammalt hederligt svenskt smörgåsbord – eller i alla fall delar av det – något som Pavlo inte smakat på år och dar. Ulf Lundells bidrag kvalar in på den inlevelse varmed texten förmedlar en länge landsförvisad människas möte med fäderneslandets läckerheter.

Deltagare: Bengt Pavlo Gustavsson, Julius Tonker.
Lokal: Julius Tonkers vardagsrum, Ånn, Jämtland.
På bordet: Sill i alla dess sorter, ansjovis, knäckebröd, Västerbottenost, nykokt potatis, Pripps Blå, Renat och Skåne.

”En tallrik till kandidaten!”

Patron Jon Esping på Gottorp ingår i Fritjof Nilsson Piratens Bock i Örtagård ett vad med kreaturshandlare Jesperson att han kan göra karriär som kyrkvärd i Tosterup. Boken inleds med en utförlig scen från Hotell Horns matsal, där ett vidunderligt smörgåsbord dukats upp. Bara brännvinskantinen med sina sex sorter är värd sin egen berättelse. Det skånska matlynnet beskrivet som bara Nilsson-Piraten kan snida till det.

Deltagare: Jon Esping, exportören Jesperson, kandidat Fabian.
Lokal: Hotell Horn.
På bordet: Äkta skånskt smörgåsbord, ”brännvinskantin av silver med de sex kranarna för de sex sorterna: Tiodubbelt renat, Kummin, Pommerans, Neumanns Aquavit, Blandning och Rehnbergs sädes”.

”Jag vet en som ska ställa till kalas”

I kapitlet ”När Emil gjorde stora tebberaset i Katthult och fångade Kommandoran i varggropen” berättar Astrid Lindgren om hur Emil ställde till med stort kalas för fattighjonen. Vi känner alla till historien om hur Kommandoran åt upp hela julkorgens läckerheter och lät de gamla på nedanvåningen i fattigstugan bli utan. Till och med Alfreds morfars snus snusade hon upp. Emil beslutade att bjuda alla utom Kommandoran på ett stort brakkalas, och ägnade några tankar om huruvida detta var ett hyss eller inte.

Deltagare: Emil, Ida, Alfred, en skara fattighjon.
Lokal: Köket, Katthult, Lönneberga.
På bordet: Ett småländskt julbord bestående av: ett fat med palt, ett fat med fläskkorv, ett fat med sylta, ett fat med leverpastej, ett fat med bräckkorv, ett fat med köttbullar, ett fat med kalvkotletter, ett fat med revbensspjäll, ett fat med grynkorv, ett fat med potatiskorv, ett fat med sillsallad, ett fat med salt kött, ett fat med rimmad oxtunga, ett fat med hackekorv, ett fat med stora julskinkan på, ett fat med stora julosten på, ett fat med limpbröd, ett fat med sirapsbröd, ett fat med fint rågbröd, en stånka enbärsdricka, en kanna mjölk, en karott med risgrynsgröt, en bunke med ostkaka, en skål med katrinplommon, ett fat med äppelkaka, en skål med vispgrädde, en skål med jordgubbssylt, en skål med ingefärspäron, och en liten helstekt spädgris garnerad med sockerkristyr.

Utländska varianter

Gajus Petronius: Kalaset hos Trimalchio
Francois Rabelais: Gargantua
Ernest Hemingway: Och solen har sin gång

Inte så fett på faten

Knut Hamsun: Sult
Henri Charriére: Papillion

I filmens värld

Brakfesten är nog svårslagen i denna genre. Marcello Mastroianni och tre kompisar äter bokstavligen ihjäl sig.
Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare hör också till de gormandiska topparna inom filmens värld. Peter Greenaways bildspråk är som det är. Osmakligt säger en del, fröjd för ögat andra.

Vilka är dina favoriter?