Krönika

Gratis och billigt är gott

Jämförelser kanske inte alltid är så finemang. Jag har i alla fall under en tid vistas utomlands och är nu på hemmaplan igen. Jag sörjer inte varmare bredgrader. Vad jag däremot sörjer är ett klimat som är mer avslappnat och öppnare.

När jag ställer mig i snabbköpet, tankar bilen, eller beger mig nerför gatan för att köpa en dosa snus, slås jag av närvaron av den mängd titlar på litteratur som frekventerar hyllorna. Förvisso inget nytt. Men jag vill minnas att för ett antal år sedan var den predominerande genren kioskvältare eller FLN-romaner som stod där. De gav mig en glåmig vardaglig sinnestämning. Och dessutom, för att vara riktigt elak avskyr jag deras kringelkrokiga typsnitt. Jag vete fan vem som har bestämt att FLN-romaner ska ha softade omslag med gulddekorfärg satt i det mest patetiska teckensnitt. Men det är en annan fråga för onödigt vetande.

Hur som helst, idag när jag trallar ner för gatan för att dämpa min nikotinabstinens infinner sig en helt annan litteratur. Bland årets nobelpristagare står litteratur med färgglada reklambyrådesignade omslag. Tilltalande för en större publik antagligen. Finfint, tänker jag. Min tillfälliga frånvaro har öppnat ögonen något på mig. Men efter en stund och närmare eftertanke börjar de konspiratoriska tankarna åter infinna sig. Och jag frågar mig: Vem är det som ställer böckerna i hyllorna? Hur påverkar det folks läsvanor? Hur stort är utbudet, och vilka titlar står egentligen där? Eller snarare, vilka står inte där?

Jag tänkte att kanske bokmomsen hade ett finger med i spelet, utan att ha några fakta i skjortärmenÂ… Kan det vara något kooperativ som försöker med synergieffekter. Jag erkänner direkt att jag inte förespråkar finare eller fulare läsvanor. Ingen ska få bestämma vem som ska läsa vad. Men när klarsyntheten får ställa sig vid sidan om jobbet, mathandlingen, biltankandet och allt annat då börjar jag tänka efter vad som egentligen erbjuds impulsköparen som står där i kön till kassan.

När jag var utomlands stötte jag på samma fenomen, men här erbjöds den lässugne ett urval som bestod av inlämnade böcker. Second hand. Alltså, jag läste en bok, tog den till second hand-bokhandeln eller restaurangen där det fanns andra böcker och bytte in den mot en ny (begagnad). Ofta fanns det ett brett urval alltifrån kiosklitteratur, till "fiiinare" litteratur. Häftigt tyckte jag. Det fanns alltid nått av intresse. Visserligen fanns antagligen inte så många förlag som i Sverige där jag var…

Här är det läsaren som avgör vad som ska finnas till hands för andra och inte något förlag som har råd att låta sin litteratur distribueras till alla möjliga platser. Men, och det är ett stort men, biblioteken har i Sverige det mesta man kan tänkas leta efter och bokhandlaren har ett stort utbud. Men när samhället tar allt snävare kurvor och trappar upp tempot kan det vara svårt ta sig tid till att segla förbi biblioteket. Då är det förträffligt med det sparsmakade utbudet i närområdet. Men det är ofta omtalade författare som synts i tv. Säkra kort för förlagen och försäljaren.

Kanske, för att spara några slantar och slippa beställa över nätet, vore en idé att starta små bytesbås i affären. En bok mot en annan. Kom igen Konsum.

Ranald MacDonald

Publicerad: 2004-04-01 00:51 / Uppdaterad: 2004-04-01 00:51

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?