Krönika

Varför inte vara glad?

Jag har tänkt lite på att ungefär alla debutromaner och väldigt många ungdomsböcker som vänder sig till tjejer är så otroligt jämmerliga. Det är bara elände och anorexi och bulimi och incest och död och cancer och kräks och dumma mammor och pappor. Tonårstiden är tydligen, enligt författarna, den absolut eländigaste och olyckligast i livet. Bara elände och fulhet och finnar och nån dör alltid och nog fan är man lesbisk, eller iallafall bisexuell. Jag blir så maaaaatt.

För så var det ju inte. Tonårstiden var askul, inget ansvar, enkelt i plugget, fest varje helg. Största bekymren var vad man skulle ha på sig samt huruvida man skulle få hångla nångång. Se till att föräldrarna inte märkte om man druckit. Största angsten i mitt liv var nog att mina föräldrar skulle märka att jag varit full. Normalt och rimligt. Tycker jag.

Det är liksom inte rimligt att varenda jävel var mobbad och förtryckt. Alla kan inte ha stått i hörnet med rakbladet i fickan och sett på när snyggaste tjejen/ens hemliga kärlek hånglade med nån töntig sportkille/han som sjöng i coolaste bandet.

Men alla unga författare idag bara måste vara olyckliga. Alla böcker handlar om tvångstankar. Det är tröttsamt och långtråkigt. Olyckliga människor blir väldigt självupptagna. Jag orkar inte läsa en jävla bulimiskildring till. Get over it, för i helvete.

Inte konstigt att självmordsfrekvensen och samtalen till BRIS och ätstörningar och Gud vet allt bara ökar lavinartat när all litteratur för kids handlar om hur dåligt de borde må och all litteratur för äldre som handlar om hur det vara att vara kid ger en dåligt samvete för att man inte var mobbad och lesbisk. Typ. Det är trendigt att skära sig. Tjejerna utbyter tips när de sitter och fikar.

Kan det inte bli trendigt att vara glad snart? Jag vill vara glad och lycklig heteronormativ feministisk medelklass- vänster, eftersom det är det jag är.

Kanske vore det bättre om kidsen läste lite lättsammare böcker. Kitty, bröderna Hardy, Tre Deckare. Ska det vara angst kan det väl vara rolig angst, som Sue Townsends böcker om Adrian Mole.

Get Over It. Nu.

Anna Larsson

Publicerad: 2004-03-08 16:02 / Uppdaterad: 2004-03-08 16:02

Kategori: Krönika

37 kommentarer

Du verkar inte speciellt glad, iaf inte i din text. du verkar ju förbannad.
Jag tror att många olyckliga människor skriver för att det är ett sätt att bearbeta vad man gått igenom. Kanske är det vanligare än vad du tror med problem i tonåren, kanske fanns det många runt omkring dig som gick igenom svåra saker.
Om du hade haft värre problem än att dölja din vinfylla så kanske du lättare skulle förstå dem som skär sig eller drababs av bulimi. Jag tro ingen gör det för att det är inne/häftigt eller på. Men jag talar utifrån min erfarenhet, den som du är så trött på.

Anna Oregistrerad 2004-03-17 21:36
 

Nä, inte särskilt förbannad. Men trött. Trött på att alla plötsligt ska ha monopol på dålig barndom. Trött på att det budskap som förs ut till unga tjejer via litteratur, media och framför allt nätet är att om du inte mår dåligt är det fel på dig. Naturligtvis har jag kompisar som gått igenom otroligt svåra saker och som mår dåligt. All repekt till dem som faktiskt mår dåligt och försöker göra något åt det. Däremot tror jag visst att det är så att det just nu anses "trendigt" att må dåligt. Om du inte märkt det bör du nog se dig om igen. Läs nätdagböcker, besök sidor där anorexiasjuka poserar för att få en reaktion, besök chattforum där tjejer diskuterar var man ska skära sig för att inte få ärr. Läs böcker som bara handlar om ångest. Jag tror att detta påverkar unga tjejer som befinner sig i en känslig ålder. Annars vore det konstigt. Jag tycker att det vore bättre att försöka visa på positiva exempel. Mer riot grrrl än super- angst. Dessutom- detta är en krönika som skrivits i lätt raljerande ton. Inte avsett att uppröra, utan att roa. Kanske är jag klumpig i mitt uttryck, men jag är bara en glad amatör som övar.

Anna Larsson Redaktionen 2004-03-18 23:32
 

Hej! Jag vill gärna veta vilka alla dessa bulumiskildringar är? Jag känner inte till så många. Det är definitivt inget problem för mig att det skrivs om saker som är svåra. Litteratur kräver ju ofta en konflikt för att engagera. Och böcker som tar upp sådana här saker tror jag kan vara väldigt, väldigt viktiga. Och även intressanta för dem som inte dirkekt "mår dåligt", eftersom livet liksom inte är perfekt och evig lycka för någon av oss. Snälla, svara och skriv mer detaljerat vilka böcker som ingår i denna trend som du tycker är tröttsam och negativ!

Poylp Oregistrerad 2004-04-10 22:59
 

PS Svara inte att du bara är en amatör, för du har ju faktiskt fått denna artikel publicerad, precis som författarna du kritiserar fått sina böcker publicerade. De har ju arbetat hårt med sina böcker, och om du känner att du kan gå ut med dessa åsikter förutsätter jag att du är insatt och kunnig om det du kriticerar?

Polyp Oregistrerad 2004-04-10 23:04
 

Heja Anna!
Maria Hede och Johanna Nilsson är två säkra tips i feel bad-genren. Därmed inte på något sätt sagt att det måste vara dåligt, jag gillade verkligen Johanna Nilssons första bok.

Pontus Oregistrerad 2004-04-12 12:16
 

Vad sa du? Att du är feminist? Jo, tjena. Att vara feminist handlar väl för böveln om systerskap, om jämlikhet, om ALLA människors lika värde! Det verkar du, Anna, liksom inte ha hajat. Jag blir döledsen av det du skriver här. Typ nästan alla tjejer jag känner håller på och bantar till exempel och känner sej ofta fula och värdelösa, och kravfyllda och idealförtryckta! Skitbra att du mått bra och haft det bra och är lycklig. Varför inte skriva en bok om det?

Cornelia Oregistrerad 2004-04-20 19:47
 

Jag skrev krönikan för att medvetet provocera. Det verkar jag ha lyckats med. Jag tror dock faktiskt att det ligger något i det jag säger, även om det naturligtvis är tillspetsat här.
Jag när inga författardrömmar. Inser att jag inte har talang nog. Det ges ut så många dåliga böcker ändå, jag ska inte bidra till den floden.

Anna Larsson Redaktionen 2004-04-20 23:02
 

Fattar inte meningen med att medvetet provocera. Är det inte lite viktigare att försöka bidra till människors ökade välmående med dem själva? Och då menar jag främst "kidsen" som kanske läser det du skriver och kanske inte tänker på att du bara vill provocera utan verkligen tar åt sej och känner sej helt menlösa och ynkliga för att dom inte kan vara glada och lyckliga? Det finns en sorglig form av uteslutande här som inte har det minsta med feminism och vänster att göra. Tvärtom är det ju ett gubbigt borgerligt sätt att se på saker: Att vissa människor är svaga och allting handlar om den egna individen som någon som borde rycka upp sej.

Cornelia Oregistrerad 2004-04-22 12:09
 

Cornelia: Nej, det är absolut INTE sådana åsikter jag för fram, snarare tvärtom. Jag vänder mig mot en kvinnobild som JAG anser florerar i media, litteratur och på internet. Jag anser att det är fel att utmåla unga tjejer såsom generellt sett mående dåligt" eftersom jag anser att stereotyper är fel. Min åsikt är att det behövs fler positiva förebilder för tjejer i alla åldrar. Sjäv är jag ett barn av "rrriot girl"- rörelsen i slutet på nittiontalet, och jag skulle önska att det fördes fram mer uppkäftiga, kaxiga tjejer som vågar ta för sig och är medvetna om sitt värde. Jag anser att det vore bättre för kidsen. Positiva förebilder är bättre än negativa, eller? För att förändra samhället krävs det att tjejer tar för sig och tar plats.

Anna Larsson Redaktionen 2004-04-25 01:22
 

Men dom tjejer som mår dåligt kanske (först) behöver känna igen sej, istället för att – via kaxig, stark, litteratur – känna att dom inte når upp till dom idealen? Det finns jävligt många tjejer som inte törs ta någon plats och som känner sej minimala och värdelösa (som sagt), och jag tror det är livsviktigt att få känna igen sej, slippa känna sej som någon som är jättekonstig. Det finns så många krav som nästan dödar människor (unga kvinnor) och jag tror att den här förebildslitteraturen du pratar om kan göra samma sak: Ryck upp dej! Get over it! Tror inte du det? Dom "misär"-böcker jag läst handlar ju om kvinnor som försöker kämpa emot, som försöker – enträget – finna sej bättre liv, men som inte är världstuffa och utåtriktade, för dom flesta unga tjejer jag känner är faktiskt inte sådana. För att ha nytta av tuffa, lyckliga, förebilder, måste man ju känna att dom går att nå upp till.

Cornelia Oregistrerad 2004-04-25 10:30
 

Vet du Anna, om någon av dina "rrriot girl" kompisar skulle skriva en roman så är jag nästan säker på att ångest och mindervärdeskmplex skulle lysa igenom där också tyvärr. Jag är själv ett barn av den tiden. Trots att jag är lyckligt förskonad från ätstörningar och andra allvarligare problem så känner jag igen mig i de romaner du vänder dig mot. Det kan ALDRIG bli uttjatat, det är så viktigt att skriva om dessa saker. För det finns överallt, hela tiden, fortfarande. Alla vi som sett det på nära håll vet. Jag hopaps människor fortsätter skriva om det. De som liksom du Anna, haft en bekymmersfri rrriot girl tillvaro, får jättegärna skriva om hur härligt livet är. Jag nöjer mig nog med att läsa din krönika dock. Mätt.

Anna Oregistrerad 2004-04-28 17:14
 

Jag tycker att det var jättebra skrivet av Anna! Det är inne och trendigt att må dåligt, och väldigt många ungdomsböcker handlar om "skära sig i handlederna" och dylikt. Unga debutanter som kommer ut med böcker handlar väldigt ofta om anorexi eller att skära sig, det är inne och trendigt nu, och folk är inte sena att ta efter. Om ni inte tror att detta existerar så ta som sagt en titt på olika forum och grupper här på nätet, typ sådana där de hjälper varandra att få anorexia och delar ut tips om vilka rakblad man ska använda, och tipsar varandra om bantningspreparat som är skadliga för kroppen!

Bra skrivet Anna! Oregistrerad 2004-05-19 09:00
 

Jag rekommenderar Kitty-böckerna till dig Anna!

Lena B Oregistrerad 2004-05-24 19:22
 

Vaddå inne och rendigt att må dåligt? Tror ni PÅ RIKTIGT, att människor skär sig själva, svälter sig själve etc för att det är trendigt. Det må så varaatt det är inne med en massa forum för människor med div böjelser eller sjukdomar, det är ju faktiskt en naturlig följd av it utvecklingen. Men det känns lite lättvindigt att säga att det är inne. "man skulle kanske utsätta sig för en våldtäkt eller två, det verkar vara inne nu"

Anna Oregistrerad 2004-05-26 16:56
 

Ge exempel, Bra skrivet Anna. Ge exempel på vilka böcker du menar. Diskussionsforumen kan du ju också ge exempel på, fast det var faktiskt böcker vi pratar om nu. Men om ungas verklighet idag handlar om att skära i handlederna och att vara deppig, skulle jag tycka det var konstigt om böckerna tvärtom var käcka och sportiga utan undantag. Med detta resonemang skulle till exempel pinkmusiken varit förkastlig för att den var arg och negativ. Hårdrocken borde naturligtvis inte finnas, för det är satanistisk och dålig musik. Överhuvud taget borde bara ungdomskultur finnas som uppmuntrar unga att göra karriär inom finansvärlden och gå en runda golf varje lördag.

Purrjo Oregistrerad 2004-05-26 16:59
 

Förlåt, jag menar punkmusiken, inte pinkmusiken. Den snälla dagispopgruppen Pinks däremot, är ju det man ska lyssna på istället för punk.

Purrko Oregistrerad 2004-05-26 17:01
 

Var inte så naiva, det är inte alltid så synd om folk som sitter och tycker synd om sig själva, våldtäckt är inte inne, inte vad jag vet i alla fall, men det finns ju andra saker som är det. Kolla grupper på skunk community som till exempel "heroin chick", "mat är för tjockisar" "500 kcal", "pro-ana" och så vidare, finns massor!

mmm Oregistrerad 2004-06-14 20:53
 

vad vill du säga jokinen? och till vem och varför i detta sammanhang?

anna Oregistrerad 2004-06-29 12:44
 

jaha

och?

Svennis Oregistrerad 2004-08-16 00:02
 

Men herregud, ska ni inte ta bort såna här inazistinlägg?

Från: Jehanna Oregistrerad 2004-08-16 14:22
 

Tack för påpekandet Jehanna. I'ts gone.

Anders Edwartz Medlem 2004-08-16 17:57
 

Om du är trött på att läsa om bulimiker, anorektiker och så vidare så är det faktiskt ingen som tvingar dig. Det är svårt att växa upp och tonnåren är en svår period. Det är väll jettebra om du inte känner igen dig. Det betyder ju att du har haft ett hyfsat liv. men om man nu till äventyrs har aniorexia och självmordstankar kan det vara bra att veta att man inte är själv.

ana Oregistrerad 2004-11-04 11:25
 

Du äro trög, vet du. Jag vill bara täppa till truten på dig. Jag hatar "förståsigpåare" som du! Jag kräks bara av tanken på det! uääk!

neej Oregistrerad 2004-11-11 13:58
 

neej: Du kan inte skriva "äro" i singularis. Du är trög. De äro tröga. Så där, då lärde du dig nåt nytt idag. Inte illa, va?

Mikael Lehikoinen Medlem 2004-11-11 17:00
 

lilla appelsinen rullar utav bordet duns, duns, in i lilla munnen bums mums.
jag ser att du vajar, va jag ser mkt va, men mest av allt ser jag en diskett i en papppåse.
om du är rädd för alla… mmm. har en rutten mandarin i fickan.

suckulenten Oregistrerad 2004-12-15 23:44
 

..problemet för dig och huruvida du förstår din omgivning ligger nog just i att du är medelklass..du har haft det för bra…

Ditt namn Oregistrerad 2005-01-14 11:16
 

mitt liv är som en bergochdalbana. ibland mår jag bra och har ett sånt där happylife som du har haft. ibland kasst och vill bara försvinna från världen. att få läsa böcker om folk som mått likadant känns faktiskt bättre än att än en gång få jämföra sig med en glad och lycklig människa. på din krönika verkar det som att jag försöker vara trendig. så är det inte, däremot är det inte så lätt att stå emot sahällstrender och att inte jämföra sig med hur man borde vara. att du inte kan unna människor som mår dåligt (vilket till en jävligt stor del beror på att man jämför sig med såna ångestbefriade människor som du) känns så förbannat snålt av dig i ditt lyckliga liv. jag blev uppriktigt sagt ledsen.

vad ledsen jag blev Oregistrerad 2005-01-21 22:47
 

Det var länge sen jag skrev den här krönikan. När jag nu läser om den ser jag samma sak som då. Jag skriver om något som jag uppfattar som ett samhällsfenomen, en trend om man så vill. Den rådande uppfattningen i litteratur och film/teater verkar vara att tonåringar mår dåligt, punkt slut. Jag anser att det är en förenkling och en överdrift. jag tror även att det inte är en särskilt hälsosam trend för sköra tjejer. se anorexi- och bulimisajter, lyssna på ungdomars helt öppna konversationer om att skära sig eller spy efter maten. Jag tror att denna trend påverkar kids att tro att dessa beteenden är acceptabla och normala, när det i själva verket handlar om svåra störningar som kräver professionella insatser. Jag skulle verkligen önska att folk tog sig tid att läsa och reflektera istället för att genast bli så upprörda och reflexmässigt attackera allt som skiljer sig från deras verklighetsuppfattning. Så. Nu tycker jag att vi kan sätta punkt för den här diskussionen.

Anna Larsson Redaktionen 2005-01-27 11:04
 

Trist att du skulle sätta punkt. Du som antagligen inte har arbetat med dessa ungdomar eller "kids" som du kallar dem. "som skiljer sig från deras verklighetsuppfattning". Jag är bra jävla sugen på att bjuda in dig till ett av mina samtal med utsatta "kids", det går ju tyvärr inte. Läs vidare du. Du kommer aldrig få en verklighetsuppfattning om detta ialla fall.

Ditt namn Oregistrerad 2005-01-28 11:59
 

Och det är lättare att avsiktligen missförstå och bli upprörd i onödan än att försöka ta in vad som faktiskt står.
Tydligen är det fler som aldrig kommer att förstå…

Anna Larsson Redaktionen 2005-01-29 19:04
 

vad ska man säga, jag gåller med

gegen Oregistrerad 2005-07-20 02:36
 

Ingen läser en bok och sen känner "nu måste jag må dåligt". Men många mår dåligt och läser en bok som får en att inse att man inte e ensam vilket inte är en dålig sak.
Är det författarnas fel att din tonårstid va så perfekt?

Tonåring Oregistrerad 2007-04-14 16:26
 

Visst kan det vara en trend att "må dåligt". Man gör det för att passa in. Att vara deppig är ett sätt att gömma sig. Det finns otroligt många tjejer, och killar, som mår dåligt men inte av egentliga orsaker utan bara för att det är så man ska vara. Jag sökte mig själv till en deppig livsstil för det är en bra ursäkt när man inte vill vara med eller om man inte känner nån. Man kan sätta sig i ett hörn och låtsas vara svår istället för att faktiskt försöka prata med nån. Sen finns det självklart de som varit med om saker som får dem att må dåligt, eller som är instabila av olika orsaker. Grejen är att när det kommer till litteraturen, och det gäller väl musik och film också (?), så kan du inte bli tagen på allvar om du skriver om någonting bra och glatt.

Sen handlar väl många böcker om författarens egna uppgörelse med upplevda händelser. Vilket gör skildringen vinklad, ibland bitter och definitivt befriad från det som var bra och positivt. För det behöver man ju inte göra upp med!

Jag tror definitivt att många unga behöver fler positiva förebilder (förutom sportstjärnor och dumglada modebloggare). Speciellt inom kulturen. Nån med lite jävlar-anamma. Nån som erkänner det svarta och tunga i livet men som kan visa en annan väg. Inte nån som låtsas som det regnar. Nån som kan förstå men samtidigt vara rolig, smart och inspirerande.

Maria Oregistrerad 2007-04-16 11:29
 

Bra text förresten Anna!

Maria Oregistrerad 2007-04-16 11:30
 

Det här var tammefan den dummaste krönika jag läst. Bortskämda medelklassungar från käcka Svensson-familjer får mig att vilja spy.

Malin Oregistrerad 2008-01-06 13:12
 

Skrev ett mail. Skriver här istället.

Är det någon som har påstått att "varenda jävel var mobbad"?

Ingen tvingar dig att läsa "ångestböckerna", du har ju ett val, eller hur?

Varsågod och läs inte.

Att se självskadandet som något trendigt är sorgligt. Men för oss som mår dåligt och har mycket ångest är självskadandet tyvärr en hjälp.

Att skriva "Get over it" är så otroligt oförstående. Jag älskar att vara glad och jag skulle mer än gärna slippa den vidriga ångesten och rakbladsåterfallen.

"För så var det ju inte." Liksom ingen talar sanning genom att säga att alla skär sig, svälter sig eller liknande så stämmer det ju inte heller att ingen skär sig eller svälter sig.

För Dig var de största bekymren vad Du skulle ha på dig. Du skriver "man" och på så sätt drar du med resten av ungdomarna.

Skit i alla ångestböcker. Du måste inte läsa.

Josefin Oregistrerad 2008-01-30 10:24
 

Ja, OK, jag borde kanske ha tänkte på att ironin var död redan för fyra år sedan…

Anna Larsson Redaktionen 2008-02-13 08:41
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?