Det är tröttsamt med fack tycker jag. Denna fanatiska etikettjakt som hela tiden pågår. Man är antingen det ena eller det andra, men sällan får man vara båda och. Själv vill jag ha alla dörrar öppna. Kunna springa på klubbar och konserter på kvällen för att nästa dag försöka vara seriös student. Både gå på festival och vandra i fjällen. Dansa polska ena dagen och tokdansa på Debaser nästa. Läsa naturvetenskap men ändå brinna för skönlitteraturen.

Visst sätter tid och pengar sina hinder ibland, man kan kanske inte alltid göra allt. Men jag är så less på att folk blir förvånade när man inte stämmer in i deras bild av verkligheten. När det känns som att de blir hotade om mänskor inte går att trycka in i en pepparkaksform. Som om det egentligen finns en enda person som helt kan pressas in i en färdig mall sådär! Det är väl få varelser som har en så genomtänkt livsstil att de aldrig lämnar ramen för vad en ”indiepopare” eller ”läkarstudent” ska ägna sig åt och uttrycka.

Egentligen är det ju helt bisarrt att mänskor tror att världen är helt konsekvent och regelbunden. Borde man inte ha lärt sig att världen och människorna i den ofta är ologiska? Kanske kunde man i stället tycka att det rentav är ganska skönt. Då behöver man ju inte vara så genomtänkt och rationell själv. Så tänker jag. Och som tur är finns det fler som gör det. Jag håller mig till dem.