Sovjetunionen har inte upphört i Europa. Inte helt i varje fall. Ännu finns det en liten spillra kvar, i landet Vitryssland. Här styr president Lukasjenko fortfarande med järnhand.

I den här boken skildrar journalisten Tobias Ljungvall utvecklingen i landet från Sovjetunionens kollaps fram till dagens situation. Det är en blandning av intervjuer med olika personer – allt från Lukasjenkos gamla svärmor i en håla i ingenstans, till oppositionella politiker – och politisk analys av valresultat och hur det kommer sig att så många personer faktiskt verkar rösta på den sittande presidenten.

Censur och statligt ägande av de flesta media, valfusk, statlig övervakning av oppositionella, försvinnanden och politiska fängslanden; allt som ingår i diktaturens standardverktyg finns fortfarande kvar. Kanske inte så konstigt att Lukasjenko fortfarande sitter vid makten …

Detta är en mycket välskriven kritisk granskning, som inte viker för att även kritisera oppositionen. Även om presidenten har använt alla vapen i sin arsenal för att behålla makten så har nämligen andra partier inte heller varit några duvungar. Ljungvall rapporterar exempelvis om hur somliga oppositioner själva har ljugit om valresultaten, hur somliga av dem uppmanat till att utlandet ska svälta Vitryssland så att folket gör uppror mot regimen, och så vidare.

Boken tar också upp hur omvärlden har reagerat mot den utveckling som Vitryssland har gått mot. EU:s svar att isolera landet har inte hjälpt, utan kanske närmast varit kontraproduktivt, menar Ljungvall. Istället är det USA:s politik att understödja demokratiska krafter som hyllas – även om Ljungvall menar att USA trots viljan inte har förmågan att demokratisera Vitryssland.

Den främsta invändningen man kan ha mot den här boken är möjligen att den är ganska fixerad vid valresultat och det parlamentariska spelet om makt politiker emellan. Andra aspekter av vitryskt samhälle hamnar i skymundan. Det gör också att det blir relativt många namn på både individer och politiska partier som seglar förbi. Kanske hade det senare underlättats av en kort sammanfattning i slutet av boken?

För den som är intresserad av Europas sista kvarvarande diktatur är det här dock en mycket intressant och läsvärd rapport.