När någon frågar mig vad jag gillar för sorts böcker, filmer och musik, blir jag ofta en smula nervös. Jag tycker det är jobbigt att bli stämplad och kategoriserad. Jag börjar därför osäkert mumla något om att jag vill verka för att god populärkultur ska tas på allvar.

Vad menar du? blir följdfrågan. Och redan här brister fördämningen, och nervositeten byts mot en harang – ibland säkerligen påfrestande – där jag ger min syn på vad god populärkultur egentligen är. Det brukar oftast sluta med att jag pratar om Stephen King, Terminator 2, Arkiv X och Pet Shop Boys. Mest Pet Shop Boys om jag ska vara helt ärlig.

Och så älskar jag pocketböcker i alla dess former. Även det är ju väldigt poppigt.