Vi lever i en materialistisk och karriäristisk värld. Den som har mest prylar när han dör vinner, är det underförstådda mantra som dagligen pumpas ut genom reklamen. Parallellt med att många människor inte har tillräckligt med mat för dagen, så kan andra lägga 15 000 kr på ett par jeans. Och för att sälja något sånt måste man ju hela tiden ifrågasätta människors livssituation – är du egentligen nöjd med din tillvaro? Riktigt säker? Riktigt, riktigt säker? Du tror inte du skulle vara lite lyckligare om du bara köpte just den här lilla saken?

Det Lane gör är att börja fråga oss vad som egentligen är värt något här i livet. Är det att ha den senaste bilmodellen, nya moderiktiga kläder, den allra fräschaste mobiltelefonen och så vidare? Eller är det något annat?

För John Lane är svaret enkelt; han argumenterar för att vi alla ska leva i ”frivillig enkelhet”. Med enkelhet menar han inte fattigdom – det är ingen glorifiering av fattiga människors tillstånd han gör. Självklart ska fattigdom bekämpas, och fattiga människors välstånd öka.

Men enkelhet är något annat – att börja fråga sig vad som är viktigt för en, och leva efter det. Inte följa strömma mot ökat materiellt välstånd, utan börja söka efter sina egna mål. Kanske kan det lilla ordet ”nog” förklara filosofin; att veta när man har fått nog, när man faktiskt inte behöver mer materiella prylar.

Lane skriver i en lång tradition av filosofer och levnadslärare. Det är allt från Jesus och andra religiösa ledare, till mer moderna sådana som Gandhi, som har förespråkat ett liv i enkelhet. Allt genom boken får vi små citat från läromästarna insprängda i Lanes text. Men Lane skriver även bra själv. Boken är lättläst, men lyckas trots det ta upp många intressanta filosofiska frågeställningar.

Nog finns det invändningar att göra mot filosofin om frivillig enkelhet. Nog finns det problem att övervinna för den som vill leva efter den. Men Lanes bok kan förhoppningsvis tjäna som inspirationskälla för den intresserade.