När man lägger ut mer pengar på att hålla folk inlåsta i fängelser än på att bedriva meningsfull socialvård, då bör man kanske börja misstänka att något har gått aningen snett. Och det är fallet i USA. Det är enorma summor som årligen läggs ut på att bygga och underhålla fängelser. Det hävdas att det till och med är en av landets främsta tillväxtbranscher. Inte så konstigt då att det också börjat växa fram särskilda branschtidningar och liknande.

Författaren Prashad tar i den här boken också upp andra delar av den amerikanska politiken – hur Bush-regimen exempelvis tvingar ensamstående mödrar att gifta om sig, eller misshandlade kvinnor att stanna med sina misshandlande män, genom att förvägra dem rätten till bidrag om de skulle vara ensamstående. Eller hur man tvingar arbetslösa att arbeta, hur dåligt arbetet än må vara betalt, hur många övertidstimmar man än måste arbeta för att ens komma upp i existensminimum.

Kort sagt hur det nya amerikanska klassamhället ser ut.

Titeln på boken hämtas från det inledande kapitlet, om konsumtion och skuldbördor. Ideologin under 1980-talet var ju att man skulle konsumera – man skulle hålla takten med sin granne, ”keeping up with the Joneses”. Men den enda som egentligen gynnades av det var ju Dow Jones-index, dvs aktieindex för en liten bunt riktigt stora företag. Medan människor gnetade på för att komma ikapp sin granne, anhopades skulderna som de tvingas att betala.

Det är skrämmande läsning. Men samtidigt väldigt amerikansk – allt går knappast att översätta till andra länders förhållanden. För den som vill försöka förstå det stora landet i Väster en aning djupare är det här dock mycket rekommendabel läsning.