Många gamla folkrörelser är varken särskilt folkliga eller mycket till rörelse i dagens läge. Somliga har förstelnats både ideologiskt och praktiskt, andra har – mer eller mindre avsiktligt – förlorat mycket av sin folkliga bas och sitt folkliga engagemang.

Till viss del beror det här på att organisationerna upplevs som svåra att engagera sig i. Byråkrati och beslutsprocedurer upplevs som jobbiga och främmande. Det finns alltså en anledning att redemokratisera många rörelser, att öka engagemanget från vanliga medlemmar.

Ett sätt att göra det är genom så kallade "påverkanstorg" – ett koncept som utvecklades inom Svenska Scoutförbundet, och som sedan har spridits till flera andra organisationer. I den här boken skriver en av upphovsmännen – Johan Strid – om hur ett sådant påverkanstorg fungerar och vilka konsekvenser dess införande har fått i allt från scouterna till SIF-facket.

Tanken med torget är enkelt; att sära på diskussion och beslut. Ett mål är att ersätta stela och formella sessioner i plenum, med en liten grupp personer som om och om igen gör uttalanden från talarstolen, med en levande dialog mellan en lång rad människor. För att göra det styckas sakdebatten upp på olika platser på ett "torg", där alla kan få ett ord med i laget. När diskussionerna sedan har förts till vägs ände återvänder man till plenum för att fatta formella beslut.

För många organisationer verkar det här ha fungerat väl, och gett ett ökat engagemang. Men när jag läser Strids bok undrar jag dock i vilken mån det beror på metoden som sådan, och i vilken mån det beror på att parterna verkligen har ansträngt sig för att nå kompromisser?

Ett ökat engagemang och demokratiskt inflytande är helt av godo. I den här boken får man en kort, men kärnfull, guide till ett sätt som det kan ske på. Men det är en tunn skrift Agora ger ut. Inte blir den tyngre av att nära hälften av boken är en tämligen meningslös diskussion om behovet av förändring inom olika organisationer. Det är först när författaren kommer in på den konkreta beskrivningen om "påverkanstorgen" som det börjar bli intressant.

Det är också tråkigt att Strid inte diskuterar mer om problem och nackdelar med metoden han förespråkar. När exempelvis Attac-rörelsen försökte sig på att använda metoden vid sitt konstituerande möte gick det mindre väl, för att uttycka sig milt. Allt för många frågor under allt för kort tid, kanske i kombination med allt för liten vilja till kompromisser, gjorde att påverkanstorget inte fungerade som avsett. Så även om tanken är mycket god har den sina begränsningar.