Recension

: Socialism
Socialism Mats Wingborg
2001
Bilda förlag
5/10

Ismer för framtiden?

Utgiven 2001
ISBN 915745924X
Sidor 188

Om författaren

Mats Wingborg är journalist och författare, och har tidigare bland annat publicerat ”Kerala – alternativ väg till välfärd”.

Sök efter boken

För ett par år sedan kom en japansk-amerikan författare med boken Historiens slut. Det fanns inga ideologier kvar, menade han där – kapitalismen hade segrat för all framtid. Och visst kan det ibland synas som om han har rätt, när de allra flesta politiker har gått ifrån att tala om ideologiska frågor, och enbart ägnar sig åt sakpolitik.

Men är ideologierna verkligen döda? Med böckerna Socialism och Konservatism vill Bilda förlag undersöka vilken hållbarhet och användning vi har av två av de mest centrala ideologier som dominerat politiken till dags dato; konservatismen och socialismen.

Journalisten Mats Wingborg har fått uppgiften att skriva om socialismen. Han försöker gå till botten med vad vi egentligen menar/bör mena med det begreppet. Det är ett par områden han då finner centrala – fokuseringen på ägandet, strävandet efter jämlikhet, konflikten mellan plan och marknadsekonomi med mera. Wingborg går igenom argumenten för socialism, och tar upp en del av den kritik som har riktats mot den. Stilen är lugn och saklig, ibland på gränsen till tradig. Tyvärr känns det också ibland som om han inte gör kritiken rättvisa, utan avfärdar den på tämligen lösa grunder.

Wingborgs bok känns närmast lite trött. Kapitlet som handlar om socialismens framtid – där han kommer med en rad förslag på politik – känns som taget från Vänsterpartiets valplattform (läs: inte särskilt visionärt). Det låter närmast som ett Sverige i början av 1980-talet är idealet. Men var det socialism? Vad det tillräckligt? Den riktigt avgörande frågan, hur vi går vidare, den ställer Wingborg bara – men några vidare förslag ger han egentligen inte.

Torbjörn Tännsjö, å sin sida, tittar i sin bok, Konservatism, egentligen väldigt lite på någon ideologi. Det som intresserar honom i boken är nämligen inte den politiska riktning som brukar kallas konservativ, utan den konservativa attityden. Med det menar han det fenomen att någon vill bevara det existerande, helt enkelt därför att det är etablerat och välbekant.

Med den inställningen kommer Tännsjö fram till att konservatism inte är en högerideologi i sig, utan lika gärna kan omfattas av vänstermänniskor. En socialdemokrat kan mycket väl vara konservativ, och mena att vi bör bevara skola, vård och omsorg i offentlig sektor – helt enkelt därför att systemet är väl etablerat.

Det är en intressant inställning till konservatismen. Men samtidigt undrar jag hur många som egentligen då skulle kunna betecknas som konservativa? Hur många förespråkar något enbart därför att det är väletablerat? Att många på högerkanten varit konservativa beror väl inte så mycket på att systemet varit väletablerat, som på att de har tjänat på det. Att en socialdemokrat kanske vill bevara offentlig skola beror väl oftast mindre på konservatism i Tännsjös mening, än på att hon/han tror att det ger en bättre skola? Kort sagt; hur relevant blir konservatism som begrepp, om man använder det i Tännsjös mening?

Värdet ligger förstås i Tännsjös argumentation att vi alla både är, och bör vara, åtminstone en smula konservativa. På miljöområdet kallar man det ofta för ”försiktighetsprincipen” – att man inte bör kasta sig in i våghalsiga förändringar, om man inte vet vilka konsekvenserna kan bli. Kanske är det något som också kan/bör tillämpas på andra områden?

Klas Rönnbäck

Publicerad: 2002-08-08 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-12 20:38

Kategori: Recension | Recension: #623

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?