Vi lever i världens kanske mest sexfixerade tidsålder och samhälle. Den sexuella revolutionen har verkligen slagit igenom. På gott och ont, förstås; det är kanske mest vid baksidorna som många av bidragen i den här antologin fokuserar på.

Erik Korsås skriver om varför Internet har passat porrindustrin som hand i handsken; varan de säljer (framförallt bilder) kan produceras var som helst i världen till ett billigt pris, för att sen enkelt säljas direkt över nätet till hugna spekulanter världen över. En marknad som har svårt att hitta hugade modeller i västvärlden kan nu enkelt vända sig till Östeuropa eller andra fattiga länder, och snabbt hitta många unga kvinnor villiga att ställa upp på det mesta för en billig penning. Korsås följer exempelvis porrfilmaren Lasse som anser sig som en välgörare för de möjligheter han erbjuder unga flickor, mot lite fistfucking framför en kamera…

Så samtidigt som sexualiteten genomsyrar samhället, har den blivit kommersialiserad, alienerad från människor. Tydligast visar det här sig i pornografin. Som John Swedenmark skriver i sin essä: ”Att nyttja pornografi är att liera sig med en kapitalism som förvandlar de tre grundmekanismerna – stereotypiskt njutande, sadism, voyeurism – till dödsmaskiner.” Och det är själva pengatransaktionen som är djävulstricket.

Samma sak menar Maria Küchen, som i sitt bidrag till antologin menar att erotiken i dagens läge till stor del liknar kan liknas vid en musikindustri där bara Britney Spears produceras. Britney Spears är lika lite konstnärlig artist som porrskådespelarna. Spears är, på samma sätt som porr, egentligen bara en ”produkt tillverkad för att sälja”; ung och yta. Spears själv kanske inte skulle hålla med…

Också våra kroppar konstrueras. Don Kulick är en antropolog som följt travestis i Brasilien. Travestis, menar Kulick, är en speciell genusidentitet skapad av den brasilianska synen på manligt och kvinnligt. Till skillnad från transvestiten, som kanske uppfattar sig som en ”man” men ändå vill klä sig i kvinnokläder, så identifierar sig travestin också som en kvinna. Men till skillnad från den transsexuelle så genomgår de inte samma könsoperation – män som blir kvinnor (som Kulick följt) opererar inte bort sin penis.

Det här, menar han, beror på att manligt i Brasilien inte förknippas med om en person har en penis, utan om personen ifråga penetrerar en annan. En person som blir penetrerad är därför ”kvinnlig”. Det här gör också att en man som älskar en annan man fortfarande kan anses vara heterosexuell (om han bara penetrerar sin partner, men inte penetreras). Och egentligen, menar Kulick, har travestis väldigt mycket gemensamt med artisten Cher; travestins kropp – pumpad med silikon, matad med hormoner – är lika konstruerad som Chers, eller många andra kvinnor i samma sits. Så varför skulle det vara mer fel?

Den här antologin innehåller också många andra tänkvärda bidrag. För att bara nämna några exempel; Ira Malliks mycket starka essä om blottare hon minns (i alla fall ett par av dem, vilka räcker nog så långt för att hennes poäng ska bli tydlig); Marie Louise Samuelssons funderingar kring vårt behov av lite smussel kring det här med sexualitet eller Mark Grahams tankar om homosexualitetens vara. Ibland må bidragen dra iväg åt lite olika håll, men flera av dem pekar just i en riktning; kroppens och sexualitetens alienation och kommersialisering. Boken ger mer frågor än definitiva svar, vilket kanske inte är så konstigt; det är just tankar, funderingar, trevande essäer. Kombinerat med vackra fotografier av Malin Gezelius är det en intressant bok med många inslag att fundera vidare kring.