Det var med stora förväntningar jag började läsa Christopher Bakers skildring av sin motorcykelresa genom Kuba. Även om jag aldrig varit på Kuba så har öns historia och öden alltid intresserat mig och dessutom är jag en inbiten motorcyklist. Che Guevaras "The Motorcycle Diaries" är onekligen en förebild för Baker, men han lyckas inte riktigt på samma sätt skildra trovärdigheten i fattigdomen, det socioekonomiska dilemma som präglat Kuba sedan revolutionen. Nu blir det för mycket ytligt kontrasterande mellan norteamericanos och de kubaner som sett som sin främsta livsuppgift att lura dem på dollar.

I mycket han skriver kan man känna atmosfären bland desillusionerade människor, som kämpar för ett drägligt liv under censur och förtryck. Författaren är väl påläst och refererar vitt och brett till författare som skrivit om ön i sina romaner. I Havanna ger han sig tid att söka upp alla Hemingways "vattenhål" d.v.s främst krogar och barer som förekommer i Hemingways romaner. Tidvis blir man ganska frustrerad över hans egocentriska sätt att framtona sin egen person med alla fyrtioåringens köttsliga attribut och hans dreglande över åtsittande kjolar, svängande höfter och svällande bröst. Den dramatiska överfärden i full storm från Key West till Havanna med den finska segeljakten Kalevala kunde ha blivit en roman i sig, som nu i mitt tycke får alltför litet utrymme i boken.

Däremot ger Baker en mycket insiktsfull inblick i den kubanska byråkratin när han skall söka tillstånd att få köra på Kuba. Man vill lägga en överrock på honom och man avkräver honom en detaljerad tidplan, som han med hjälp av kontakter i den högsta statsledningen lyckas undvika. Han lyckas på ett trovärdigt sätt skildra både den unika och betagande vackra naturen i kontrast till usla vägar, nedgångna byggnader och sönderfallande bilar. Med tanke på att boken klassas om en resehandbok ingår det alltför få bilder. De få som finns är så allmänna att de kunde vara tagna ur vilken resehandbok som helst. Men kanhända censuren inte har tillåtit något annat bildmaterial? Dessutom saknar man en karta över Kuba med färdvägen inritad. Å andra sidan verkar den kubanska byråkratin ännu sätta effektiva hinder för såna ambitioner.

Genom de människor han möter vare sig det är unga studenter, tobaksodlare, barägare, musiker, prostituerade elller arroganta turister, ger han en mångsidig inblick i deras sensualitet, deras värderingar och drömmar. Den politiska bilden han ger av Kuba och diktaturen verkar neutral och balanserad och även om Baker redan innan sin resa redan var en kubakännare ger han tydliga exempel på hur hans samhällsbild utvecklas och fördjupas under resans gång. Trots att resan kantas av motgångar och besvikelser förlorar han aldrig sin kärlek till ön och dess människor.

Den här boken är mycket mer än bara Havanna och Trinidad, som de flesta turisterna besöker. Boken är en djuplodande och humoristisk skildring av Kuba idag, dess politik och historia. Den är samtidigt en roman om författarens jakt på sexuella äventyr, en reseskildring och en handbok för dem som på egna vägar söker sig ut i periferin, längs smala grusvägar till byar och samhällen dit få turister har satt sin fot.. Kanske boken största brist blir just det att den försöker vara allt detta och till slut blir varken eller.