Hunger har undertiteln ”historien om (min) kropp”. Den amerikanska författaren och föreläsaren Roxane Gay – som kanske är mest känd för sin bok Bad feminist – har skrivit sin kropps memoarer, och hur den förhåller sig till andra kroppar. Hon börjar med att konstatera: Det finns inget triumferande i berättelsen om min kropp. /…/ Det […][...]

Det finns gott om fantastiska böcker, som man läser med glädje. Och så finns det gott om dåliga böcker som man i bästa fall slipper läsa. Men den typ av böcker som verkligen frustrerar mig är böckerna som nästan är fantastiskt bra, men faller på målsnöret. Ruth Hogans Räddaren av förlorade ting är en sån […][...]

Eleanor Oliphants tillvaro är strukturerad och förutsägbar. Hon arbetar som ekonomiassistent på en grafisk designbyrå, men hon ”skulle lika gärna kunna utfärda fakturor för vad som helst: krigsmateriel, Rohypnol eller kokosnötter”. Hon är rolig, men hennes omgivning verkar inte förstå sig på hennes skämt. Ingen skrattar till exempel åt hennes reaktion på smärtan vid en […][...]

Moxie inleds med en dedikation, som sätter tonen för boken. Jennifer Mathieu skriver: Till alla tonårskvinnor som slåss på den goda sidan. Och till min lärare i nutidshistoria på high school som kallade mig feminazi inför hela klassen. Du förolämpade mig, men du väckte också mitt intresse för feminism, så den gliringen slog tillbaka. Hämnden […][...]

Retrograd amnesi är den typ av minnesförlust där man förlorar minnen man tidigare haft, till skillnad från antegrad amnesi, när man får svårt att forma nya. Efter hjärnskakningar är det vanligt med antegrad amnesi och ibland även låggradig retrograd anmensi, där ett par minuter eller på sin höjd ett par timmar innan slaget mot huvudet […][...]

Novellix är ett förlag som ger ut noveller en och en, i små fickformatsböcker – drygt hälften så stora som en vanlig pocketbok, och mycket tunnare. Mitt recensionsex utgörs av en liten box, med fyra noveller, utan någon mer specifik titel än Presentask med fyra feel good-noveller. Det här formatet tilltalar mig. De små häftesböckerna […][...]

I en inte alltför avlägsen framtid finns en permanent bosättning på en inte alltför avlägsen himlakropp. Andy Weir, bäst känd för sin roman Ensam på Mars fortsätter skriva om livet i rymden, men den här gången skriver han om månstaden Artemis, i boken med samma namn. Månen är som bekant en ogästvänlig plats, men man […][...]

När jag såg att det kommit en tredje bok i Metro-serien, och bad att få recensera den, så trodde jag att jag hade läst och uppskattat de första två. Det visade sig vara om inte fake news, så åtminstone en något modifierad variant av sanningen. Det hade gått ett antal år sedan jag läste första […][...]

När Grace Town släntrar in tio minuter försent till en dramalektion, under Henry Pages sista år på High School, så reagerar han på att hon ser sjuk och avmagrad ut, med gulnad hy och tovigt hår. Och att hon har på sig killkläder – inte som en tomboy-stil, utan kläder som inte alls passar henne. […][...]

De senaste åren har det skett en explosionsartad ökning av antalet barn som söker vård på grund av könsdysfori – alltså för att deras könsidentitet inte stämmer överens med deras tilldelade kön. Det finns olika åsikter om vad det här beror på – personligen är jag övertygad om att det handlar om en mer tillåtande […][...]