Skådespelerskan, författaren och transaktivisten Saga Beckers romandebut Våra tungor smakar våld går i linje med sin titel. Den är skriven på en prosa som hela tiden leker med lyriken, och den innehåller väldigt mycket kroppslighet och sex, och väldigt mycket våld. Att berättarjaget delar namn med författaren antyder det som sedan bekräftas på konvolutets insida: […][...]

Sommaren 2017, innan #MeToo, var det ovanligt många våldtäkter på svenska festivaler. Eller så blev de bara ovanligt uppmärksammade. Komikern Emma Knyckare blev arg och skrev något på twitter. Hon föreslog en festival där män inte var välkomna. Meningen var aldrig att det faktiskt skulle bli en festival, hon var bara arg på internet. Men […][...]

I slutänden handlar väl novellerna om mänsklighet, tänker jag. Curtis Sittenfelds Jag säger det ni tänker är full av berättelser om grundläggande mänskliga känslor, som inte alltid är så snygga eller rimliga. Avundsjuka. Kärlek. Svartsjuka. Attraktion. Allt det där stökiga som kommer med att vara människa. En socialt medveten genusvetare som har tillfälligt sex med […][...]

Caitlin Morans Konsten att bli känd är en tämligen fristående fortsättning på Konsten att skapa en tjej. Jag säger tämligen fristående, för jag läste Konsten att skapa en tjej för ett antal år sedan, kommer ihåg kanske 3 % av den, och tänkte bara ett par gånger att jag verkligen borde ha läst om den […][...]

Siri Hustvedt har varit en av mina husgudar sedan mina pretentiösa tonår, och jag har glatt lagt ut texten om hur hon är överlägsen sin mer välkända make Paul Auster. Men hur mycket jag än tyckte om The Sorrows of an American eller A plea for Eros så lyckas jag inte uppbåda samma tillgivenhet och […][...]

Jag har visserligen sju syskon, men mycket i mitt liv är helt motsatt det som skildras i Nina Wähäs Testamente – jag är född och uppvuxen i Stockholms kulturmedelklass, medan de många syskonen i Testamente är uppvuxna på en bondgård i Tornedalen. Och kanske är det bristen på igenkänning som gör att den inte talar […][...]

Det finns många anledningar till att man kan behöva åka till ett hälsohem ett par dagar. Man kanske har arbetat för hårt och behöver återhämta sig, eller så kanske man vill ha hjälp med att komma igång med sin träning, eller träffa nya människor medan man sippar grönkålssmoothies i vita morgonrockar och lyssnar på panflöjtsmusik. […][...]

Nanna Johansson har de senaste åren etablerat sig i seriesverige med serierböcker som Fulheten och Hur man botar en feminist. Hennes drastiska teckningsstil och sätt att kombinera det fula och absurda med just lagom mycket samhällskritik gör att hennes serier sticker ut. På hemförlaget Galago finns flera andra serier som verkar vilja försöka slå mynt […][...]

När Christian Unges Har jag en dålig dag kanske någon dör kom ut i början av året så märkte jag två parallella strömningar i mina sociala flöden. Mina läkarvänner tyckte genomgående att boken i allmänhet och titeln i synnerhet signalerade ödmjukhet och en vilja att lära sig av sina misstag. En del av mina vänner […][...]

Tekla Knös var vid 1800-talets mitt en adelsdam och poet, idag bland annat känd för att AF Lindblad tonsatte några av hennes dikter, och för att det finns ett punkband som tog hennes namn som bandnamn. Hennes dikter är mycket freudianska, och handlar till exempel om ynglingar och ungmör som sätter av i galopp ”mot […][...]