På Sardinien finns ett område som moraliskt sett är sjukt och har som speciella kännetecken rov, stöld och skadegörelse. Från detta område, som vi kallar den brottsliga zonen, utgår patogena bakterier som sprider blod och förödelse till de andra sardiska regionerna. Så skrev den italienske socialkriminologen Alfredo Niceforo för runt hundra år sedan. Även om […][...]

Jag: ”Du vet när det är som författaren talar direkt till dig, jag menar när du läser? Tilltalet.” Min vän C: ”Ja..?” Jag: ”Så är det nu.” C: ”Okej. C’est bien, très bien.” Jag tummar på Invasion!. Omslaget: En himla massa grejer. Pilar och pingviner, gågubbar och rulltrappsymboler, en sax, gubbe droppar bomb i papperskorg(?). […][...]

Allt ont kommer från 60-talet brukar det heta i reaktionära kretsar, och till dessa kan man räkna Svante Nordin. Ur 68-rörelsen lades sådden till det som han idag identifierar som de förhärskande idealen och kallar för humanioras ”identitetskris”: elituniversiteten nedmonterades, lektoraten minskades och kanon sköts i sank. Samtidigt anstormades universiteten av horder från arbetarklassen och […][...]

Nog är vi lite konservativa när det gäller barnböcker. Föräldrar läser ju gärna för sina barn vad de i sin tur älskade som barn. Och visst finns det mängder av äldre berättelser som håller. Den samlade bilden av ett diffust men fullkomligt idylliskt ”bättre förr” kan man däremot diskutera. Inte minst för att det sätter […][...]

Fay Weldon hör till de mängder av författare jag har tänkt att jag ska läsa. Hade jag varit 20 år äldre än jag är hade jag med all säkerhet redan gjort det. Därför har jag förstås en del förutfattade meningar om vad hon ska vara. Det som alldeles uppenbart förvånar och, jag ska inte hymla, […][...]

Det vimlar av folk som vill tala om för en vad det egentligen handlar om. Ni vet, böcker, livet, vad som helst. Alltihop. Inte minst såhär i bokmässetider, och inte minst såhär i allmänhet, när författare bör hålla sig ute i ur och skur, kränga sina kioskvältare och vårda sina varumärken. Numera får man minsann […][...]

Camilla Collett (1813-1895), norsk romanförfattare, kritiker och, som hon brukar kallas, Norges första feminist var nära vän till Henrik Ibsen. I sin bok Nora, Nora: Henrik Ibsens dockhem och Ingmar Bergmans berättar Margareta Wirmark om hur Collett påverkade Ibsen att skriva Ett dockhem. Collett och Ibsen umgicks mycket och diskuterade litteratur och vänskapen varade hela […][...]

Det sägs ibland att persisk poesi är svår(are) att förstå för en västerlänning, att man missar en del aspekter av texten om man inte läst eller på annat sätt har kunskap om Koranen och dess budskap. Kanske är det så. Men den som till exempel är rädd för att tolka persisk poesi "fel" eller bara […][...]

William Shakespeare: en man för alla tider handlar inte så mycket om den berömde mannen, dramatikern och skådespelaren som om det samhälle han levde i. Det är en historisk faktabok beskrivande engelsk monarkihistoria och de blåblodigas olika kulturpolitiska strategier. Därtill får vi följa de engelska teatrarnas framväxt, skådepelarnas och dramatikernas arbetsprocesser samt deras juridiska villkor. […][...]

Jan-Erik Sääf har gjort flera musikaler baserade på Shakespeare och hans pjäser. Ella ställde några frågor. Din första Shakespearerelaterade föreställning var en musikalversion av Mycket väsen för ingenting. Hur kommer det sig att det blev just den? Jag fick en beställning på att skriva en musikal utifrån en Shakespearepjäs. Då, 1997, visste jag mycket lite […][...]