Jennette McCurdys bok Jag är glad att mamma dog, med sina klara färger och en bild av Jenette som håller i en rosa urna är en bok man lägger märke till. Ännu mer uppseendeväckande blir nog skildringen för den som vuxit upp med Nickelodeons iCarly, eller barnskådespelare generellt. McCurdys bok är ett viktigt vittnesmål av […][...]

Malibu brinner. Så är det bara, det brinner med jämna mellanrum. Tornados härjar över Mellanvästerns slätter. Floder stiger i Södern. Orkaner stormar mot Mexikanska golfen. Och Kalifornien brinner. Året är 1983 och hela Malibu väntar bara på en sak; kvällens fest hos Nina Riva. Tillsammans med sina syskon, Jay, Hud och Kit har hon lyckats […][...]

Det är synd om dig. Du är ett offer. De som bestämmer har svikit, men vi ser dig. Vi ska ta bort det som orsakar din oro och ilska, oavsett om det är invandrare, feminister, transsexuella eller klimataktivister. I land efter land lockas väljare av detta budskap. Socialdemokrater och liberaler får maka på sig och […][...]

Irene Redfield är hemma på besök i barndomsstaden Chicago och har en späckad dag med ärenden framför sig, värmen tvingar henne dock att ta sin tillflykt till en hotellterrass för svalka och iste. Hennes lugn bryts av att en kvinna dyker upp och sätter sig vid bordet bredvid, och stirrar på henne. Irene tror först […][...]

Trots att en hel ocean skiljer min verklighet från den amerikanska författaren Tillie Olsens (1912 – 2007) och lite mer än sex decennier passerat sedan novellerna i samlingen Jag står här och stryker (1956 – 1961) kom till känns frågorna som karaktärerna brottas med kusligt aktuella. Ämnen som moderskap, dubbelarbete, kvinnors villkor, skrala pensioner, rasism, […][...]

Lempis far är dement men börjar minnas saker från förr. Han är på polisstationen i reservatet och har anmält sin försvunna hustru. En återkommande och för poliserna tjatig händelse. Det har nämligen gått flera decennier sedan hustrun försvann, och nu hör man av sig till dottern, som kanske kan vara ett stöd för den sjuke […][...]

Har man sett The Breakfast Club är det svårt att inte se scenerna framför sig när man slår upp En av oss ljuger. Vi har de viktigaste komponenterna på plats, en osannolik grupp elever som fått kvarsittning, och som tvingas komma varandra mycket närmare än de någonsin förutsett, eller velat. Fem får kvarsittning. Bara fyra […][...]

I just wanted to write this Indigenous Nancy Drew story that I wished I had read when I was a teen. Så säger Angeline Boulley i en intervju. Hon kom på idén till boken som 18-åring, började skriva när hon var 45, och 10 år senare var den klar. Nu har jag den i min […][...]

James Baldwin var en av 1900-talets centrala afro-amerikanska författare och aktivister i såväl medborgarrättsrörelsen som gay-rörelsen. Förlaget Modernista återutger nu hans klassiska essäsamling Notes of a Native Son i reviderad översättning, mer än 60 år sedan den publicerades på engelska för första gången. Det kan för ett förlag vara relativt billigt att ge ut en […][...]

Från första stund hade han lagt märke till underliga ljud i huset, ljud i tystnadens periferi, suckar av sten och bräder som satte sig, som om en evig blåst hade andats genom de gamla rummen, och han hörde Randolph säga: ”Vi sjunker, förstår du, förra året sjönk vi fyra tum.” Det höll på att drunkna […][...]