Tre barnböcker och sex självbio-grafiska romaner in vidgar Mats Jonsson vyerna på riktigt. Nya Norrland blir på det viset, inte bara till sidantal, hans mest omfångsrika seriebok. Efter att ha skildrat sitt indiepop-90-tal i Hey Princess, föräldraskap i Mats kamp och sin egen barndom i Ådalen i Pojken i skogen korsklipper Jonsson mellan sin familjs […][...]

Att läsa Åsa Mobergs självbiografi Livet när man just läst ut hennes roman Familjen som exploderade är mycket intressant – hur nära följer romanen biografin, egentligen? Bra nära, tycks det. På samma sätt är det med de andra böcker av Åsa Moberg jag läst; att de haft självbiografisk förankring har varit uppenbart men kanske inte […][...]

Charlotta von Zweigbergk skriver om sin pappa Jurgen von Zweigbergks (1928-2008) tio sista år i självbiografin Dippen & jag. På samma gång berättar hon om hela sitt livs förhållande till den många gånger frånvarande fadern, som hon, när han blir gammal och behövande, ändå ägnar omsorg och år åt. Fadern var journalist för Sydsvenska Dagbladet […][...]

Slå mig inte. Psykisk ohälsa. Det är ingenting enhetligt utan ett paraplybegrepp för olika tillstånd. Varje enskild psykisk sjukdom är sin egen, något i sin egen rätt och har inte nödvändigtvis något gemensamt med de andra. Olika psykiska åkommor samexisterar naturligtvis, påverkar eller genererar ibland varandra, men att prata om psykisk ohälsa som ett odefinierat […][...]

Rubriker är spännande. En tilldragande rubrik är avgörande för hur många som läser artikeln eller i det här fallet recensionen. Sen måste inledningen vara intressant. Vem vill fortsätta läsa en artikel där inledningen är tråkig? Därför satt jag och spånade (ett intressant ord i och med att det är en skymf att kalla någon ett […][...]

Loa Falkman. Onekligen operasångare men för många ändå mest känd för andra saker – schlagern ”Symfonin”, olika filmroller – eller som den andre Stig i reklamfilmerna för Ica. Att vara Loa Falkman är en pratig memoarbok som visserligen utgår från en kronologisk livsteckning men också gör krumsprång fram och tillbaka. Läsandet av ”Nyårsklockan” på Skansen […][...]

Lyckosamt nog känner jag en neurokirurg personligen och hon råkar vara en mycket vänlig och påtagligt ödmjuk person. Annars hade jag nog varit benägen att tro att fördomarna om denna yrkesgrupp är sanna, för i sin självbiografi Liv, död och hjärnkirurgi uppfyller Henry Marsh de flesta av dem. Han är till att börja med en […][...]

Ett porträtt av författaren som ung är romanen om Stephen Dedalus, en pojke som utvecklas till ung man i Dublin åren kring det förra sekelskiftet. Texten består av flera olika långa episoder, ibland med år emellan. Romanen, som brukar klassas som självbiografisk, har tre bärande teman. För det första fadern, som hamnar i obestånd så […][...]

I Utvägen berättar Amy Liptrot om att komma tillbaka till sitt barndomshem på ögruppen Orkney utanför Skottland, efter en tid av missbruk och oro i London. Hon har förlorat jobb, hem och pojkvän, allt på grund av alkoholen. Boken ger läsaren en stark berättelse om missbruk, och en slående naturskildring. Vägen in i, och ut […][...]

På gymnasiet fick jag, precis som alla andra gymnasieelever gratistidningen Ultra Magazine hemskickad. Tidningen handlade om populärkultur och var något av en plantskola, inte helt olikt samtida z-tv, för skribenter som på många sätt definierade det svenska nittiotalet. Andres Lokko, Kristian Luuk och Linda Skugge var chefredaktörer och bland skribenterna återfanns Jan Gradvall, Lukas Moodysson […][...]