Jag tycker om att läsa romaner som utspelar sig på platser jag besöker eller vistas på. På så vis tror jag mig förstå lite mera av historien kring en stad eller bygd när jag kan läsa om hur människor levt där. Uleåborg i finska Österbotten vid Bottniska viken grundades redan 1605 av kung Karl IX. […][...]

När jag börjar läsa Bli snäll igen av Geir Gulliksen, har jag nyligen avslutat Hans Gunnarssons novellsamling Bormann i Bromma. När jag tar mig an de första sidorna i Gulliksens bok tänker jag: ”Nej, inte fler huvudpersoner som är bittra män i min egen ålder, jag pallar inte”. Så lägger jag ifrån mig boken. Men […][...]

Kristina Sandbergs autofiktiva bok En ensam plats handlar om att plötsligt drabbas av bröstcancer och genomgå synnerligen tunga behandlingar med cytostatika, operation och svåra biverkningar. Ofta skriver hon om den starka ångest hon känner inför tanken på att dö från sina barn. Det är försommar 2016 och Kristina är mycket trött. Men hon hinner med […][...]

Xiomara Batista är femton år och andra generationens invandrare. Dominikanska republiken, där hennes föräldrar kommer ifrån, finns indirekt i hennes liv, i språket, i musiken och inte minst i mammans strikta religiositet. Mer direkt dyker landet mest upp som ett hot från mamman – en plats dit man kan skicka olydiga tonåringar om man inte […][...]

I En flickas memoarer öppnar Annie Ernaux dörren till sommaren 1958, ett rum som hon hållit stängt inom sig under många år. Det är sommaren då Annie D äntrar kolonin i S i Orne, en händelse som får bli linsen för hur resten av ett helt liv spelar ut sig. Ernaux närmar sig med tillförsikt. […][...]

Em och Julie. Ett par sedan länge, trots att de är unga. Ett förhållande som håller och räcker. Men så deltar de i ett verklighetsspel och Ems dragning till en av spelledarna går bortom spelet, bortom rimligheten. Hon måste pröva den relationen också. Parallellt funderar Rosmarie, Julies mamma, på sitt äktenskap och sitt liv. Hon […][...]

What the world needs now is love, sweet love. Världen behöver, men förtjänar kanske inte, kärlek mer än någonsin detta herrans år. Mänskligheten är piskad av katastrof efter katastrof, det är svårt att ens minnas dem alla. Som tur är finns det författare att hjälpa oss bearbeta sorgen, stressen och den sociala distansen, och vad […][...]

Alberto Moravia sa att han aldrig hade kunnat skriva om det inte vore för fascismen. Fascism skapar existentialism med pukor och trumpeter. Det är något med fruktansvärt lidande som lämnar en författare ensam med orden. Kvinnan i Rom är Adriana, en enkel flicka med en skönhet som tyvärr inte är i vogue. När Adriana som […][...]

Jan Stenmark är så väletablerad att det nästan känns tramsigt att introducera honom. Hans sätt att foga samman collage av bilder – ofta från 60-80-tal med korta, lakoniska kommentarer, lyckas ofta vara både otroligt underhållande och väcka existensiell ångest. Jag har haft ett kluvet förhållande till hans bilder av just den anledningen – jag älskar fyndigheten […][...]

Victoria var så självklar. Då, på högstadiet. När de var ett kompisgäng som alla skulle söka till gymnasiets estetiska program. Hon behövde aldrig fundera på vem hon var, eller vad andra tyckte om henne. Hon bara var. Nu, när gymnasiet börjat, verkar allt så mycket mindre självklart. Hon går teater-estet, och hon vill ju så […][...]