När jag var en ganska nyutexaminerad socionom jobbade jag som kurator på en ungdomsmottagning och vad jag bland annat tog med mig från den tiden, är ett stort intresse för ungdomars livsituationer, relationer och sexualitet. Så Zandra Kanakaris rosafärgade bok Relationsboken för unga: om kärlek, svartsjuka och kontroll var ett självklart val för mig. Det […][...]

Vi var säkert många som, när årets ALMA-pris tillkännagavs första april, letade efter en ingång till Marion Brunets författarskap. På svenska finns ännu inget, och min franska duger tyvärr långt ifrån till att läsa romaner, men jag fick fatt i en begagnad utgåva på engelska, Summer of Reckoning. När den lite bedagade pocketboken anlände visade […][...]

Visst hade jag varit nyfiken på att läsa Maia Kobabes seriebok Gender Queer även om den inte hade toppat listorna över böcker som folk vill förbjuda från amerikanska bibliotek. Frågan är om jag hade hört talas om den? Kanske har uppmärksamheten, trots illviljan, gjort gott? Nu har jag läst tillräckligt många böcker på de där […][...]

I den lilla romanen Huset på Saint Pauls väg berättar Lise Tremblay om en kvinna, en författare i medelåldern som lever med sina föräldrar deras sista tid i livet. Romanen skildrar föräldrarna i egna kapitel. Fadern, inlagd på ett hospice, får kapitel som heter ”Det blå rummet” medan modern, inlagd på psykiatisk klinik och senare […][...]

Gissningsvis ringer en klocka när du hör RFSU alternativt Riksförbundet för Sexuell Upplysning, men frågan är hur många som nuförtiden har pejl på dess grundare Elise Ottesen-Jensen (1886-1973) alias Ottar. Jag bestämmer mig på stående fot för att göra ett stickprov och ringer upp min yngsta, medicinpluggande dotter. Hon fyller 26 i dagarna och brukar […][...]

Vad gör författaren när romanprojektet kör fast? Sven Delblanc låter tankarna vandra och skriver diverse textfragment i stället. Varför är minnet en sådan svikare? Han har ett knippe brev efter sin bortgångna mamma och inser att han knappt kommer ihåg något alls från barndomen. Mamman skriver i ett brev till någon hur hon och sonen […][...]

Obehaget kommer krypande redan på den första sidan och det är som om jag vill vända mig bort. Det är julafton långt senare men det är något försåtligt och olycksbådande i idyllen. Trettonåriga Sara var ett efterlängtat barn, en dröm, ett mirakel – och en besvikelse. Hon har aldrig lyckats leva upp till sina föräldrars […][...]

Vivek Oji är död. Det är han redan när historien börjar, även om den på sätt och vis börjar med hans föräldrar och hans födelse. Vivek Oji är död och hans mor söker svar på varför och hur. Hon frågar Viveks vänner men de kan inte, vill inte, vågar inte berätta så mycket. Tidigt anar […][...]

För tio år sen läste jag, och blev förälskad, i Silvia Avallones roman Stål, om de tonåriga Franscesca och Anna i den italienska hamn- och stålstaden Piombino. Några år senare hade jag en liknande upplevelse med Elena Ferrantes Min fantastiska väninna, som också skildrar intensiv vänskap i ett till synes bortglömt hörn av världen. Båda […][...]

Året skrivs 1929 och det glada tjugotalet sjunger på sista versen. Den 25 oktober infaller den ödesdigra svarta fredagen, då börsen störtdyker världen över. Men än så länge lever tidens intellektuella livets glada dagar. Författare, konstnärer, regissörer, skådespelare, arkitekter med flera trängs på kaféernas uteserveringar, krogar, kabaréer, teatrar, gaybarer, biografer och bordeller i Berlin, Paris […][...]