På senare tid har flera grafiska romaner tagit sig an ämnen som kanske inte ofta behandlats med illustrationer och serierutor tidigare. Eva Björkstrands Rymma hem handlar om Moses: en hund som genomgår en djup livskris. Fram till nu har hans liv bestått av supande, slagsmål, kriminalitet och våld. Till slut får han någon slags psykos, […][...]

Jag bygger lego med dottern. Det är fladdermusen Batman i plastbit och årets födelsedagskartong. Det ska bli en slags flygmaskin. Det slår mig då, att för henne är Batman inte en seriefigur. Han är danska byggklossar, han är filmer som hon inte får se än och han är ett spel i hennes DS-konsol. Men inte […][...]

Ett populärt ord på konstskolan jag studerat på i fler år än vad jag någonsin trott att CSN skulle ha råd med är ”mediespecificitet”. Alltså: vad är unikt för ett medium, och hur använder sig olika kulturproducenter sig av detta inom respektive fält? När jag läser Julia Thorells Fri kärlek tänker jag att det måste […][...]

”DET FINNS ETT ALTERNATIV TILL ALLT” Så står det på baksidan av Karolina Bångs seriebok Alternativet. Och ja, så känns det, i alla fall lite grann, efter att jag läst boken. Det börjar som en humoristisk kritik av självhjälpsböcker, utifrån det faktum att de flesta sådana böcker bygger på en superheteronormativ livssyn – och tron […][...]

I Bostadsrättsföreningen Ensamheten delar medlemmarna livssfär och ändå vet de ingenting om varandra. De lever parallella liv – sida vid sida med bara en vägg eller ett tak som skiljer dem åt – och ändå möts de aldrig. Linda Spåmans grafiska roman skildrar en kollektiv ensamhet, där paniken och ångesten kryper sig på när människorna […][...]

Fågel Bix är ett alldeles nytt ämne, framställt av forskare i ett laboratorium. Ett alldeles fantastiskt ämne som gör att de fiskar som matas med det får oanade styrkor. De tål ” … sträng kyla, överdrivna doser av socker och opium.” Preparatet som var tänkt att stärka immunförsvaret visar sig även påverka musklerna. Försöksdjuren växer […][...]

Populärkulturen tycks svämma över av hemmavirkade monster, punkprinsessor, sympatiska spöken, heta varulvar, vampyrer med samveten, Cthulhu-gosedjur och Hello Kitty-dödskallar. Någon skrämsel med anor i 1700-talsromantiken verkar det knappt vara fråga om längre. Så man kan ju fråga sig: vem tusan gjorde gotiken gullig egentligen? Jag kan ju inte svära på att det var serietecknaren Charles […][...]

Jag sträckläser femte volymen av The walking dead. Den inleds med ett utmärkt förord av Johanna Koljonen, och jag kan inte hjälpa att tänka att det är dessa förord som gör böckerna. Som ger serieböckerna sin kulturella status, som berättar mervärdet för oss slukare som annars lätt glömmer bort att detta bara är ren och […][...]

1 av 10 Sara Granér: All I want for christmas is planekonomi!!! All I need for Christmas is Sara Granér!!! ”Hej! Den här recensionen tillägnar jag Alliansen (men framförallt Anders Borg)! En glittrigt och färgglatt paket, fullt med små (tillsynes) gulliga nallar men med ett innehåll så svart och tungt att inte ens juleljusen förmår […][...]

Arvid Falk (ni vet journalisten i August Strindbergs Röda rummet) är journalist med snokarfasoner i den dystopiska, science-fiction-deckarserien Döda rummet. Det är år 2012 och i detta drömspel har Stockholm har förvandlats till en stad delvis i ruiner, med ett avspärrat Gamla stan efter ett förödande krig och med nybyggda skyskrapor (så som stadsarkitekterna vill […][...]