Någonstans i ett kylslaget norrländskt sjuttiotal inleder en tjugofyraårig maoist en kärleksaffär med en gift socialdemokratisk kontorist. Med utgångspunkt i den hemliga relationen målar Anneli Furmark in karaktärer i det vintriga landskapet som alltjämt skiftar i svart, blått och någon gång en gul nyans. En efter en får personerna som är närmast knutna till den […][...]

Charles Burns är mest känd som författaren bakom Black Hole, berättelsen om en sjukdom som sprider sig bland tonåringar i Seattle under 1970-talet. I seriekretsar är Burns både etablerad och uppskattad och personligen är jag en stor beundrare, men för den stora allmänheten är han förbisedd. I Sverige är skivomslaget till Orups skiva Teddy, som […][...]

Jag växte upp på Franquins serier. Inget ont om Tintin, men jag var ett Spiroufan, och senare ett Gastonfan. Det fanns alltid en liten galenskap i Spirous äventyr, som blommade ut fullt i kontorsslackern Gastons eviga kamp mot att behöva lyfta ett finger. Så när jag på 90-talet fick låna en gammal svensk utgåva av […][...]

Maria har ett ganska tråkigt och ensamt liv. Alla hennes vänner har börjat få barn, hon jobbar på ett ganska trist jobb som ger förslitningsskador, och där kollegorna inte har tid att hänga på fritiden. Något kul i sängen har hon inte haft på skitlänge. Hennes stora intresse är teater, så när hon ser en […][...]

Någon gång ska jag göra slag i saken och skriva en egen version av Tjechovs Måsen, som ett svar på de otaliga varianter av mitt efternamn jag fått höra genom åren. Undrar hur många gånger Linda Spåman fått kommentarer om sitt efternamn? Folk har ju en tendens att göra sig lustiga, speciellt när ett så […][...]

Kan man sälja en graviditet? Vad är egentligen politiskt våld? Är det en rättighet att få skaffa barn (om man har råd)? Att köpa sex? Och vad är det som är så jävla farligt med att vara ett ”offer”? Det hör till frågorna som ställs i Sara Hanssons seriealbum Torskarnas pride-parad, en vass och inte […][...]

Swedish comic sin är ett antologiprojekt som nu är uppe i nummer fyra av sin bokutgivning. Natalia Batista samlar svenska seriestuderande och låter dem visa upp sina färdigheter i form av tecknad erotik, på engelska för att passa en internationell publik. I presentationen skriver hon bland annat Even in a quite accepting society when it […][...]

”Vad kallar ni den?” Det är det första som sägs i föreställningen Girls will make you blush som just nu spelas på Unga Clara i Stockholm. Det karaktären syftar på är sitt kön, det som samtidigt har så många namn och ändå knappt något. Hennes fråga visar en vanlig attityd gentemot kvinnokönet – vi vet […][...]

Serien Lilla Berlin är verkligen bland det roligaste vi har just nu. Ellen Ekman har på pricken fångat vår navelskådande osäkra generation. En generation som inte alls håller sig till åldersgränser utan sträcker sig från 12 till 45, där det som binder ihop och skapar igenkänning snarare är den teknologiska revolutionen. En vardag där vi […][...]

Det kan inte vara många seriealbum som bär stämpeln ”Cannes Film Festival Palme d’Or Winner”. Företrädesvis förstås för att det är just ett filmpris. Jag har faktiskt inte sett den guldpalmenbelönade filmen Blå är den varmaste färgen – än – men den bygger alltså på en grafisk roman av fransyskan Julie Maroh. Eftersom min franska […][...]